Bra kurser för män


Bildkälla



OBS: Utsvävning från "JAG"-temat.

Äntligen är kursen för hösten här...
 

Kurser för män 2010

Folkhögskolan fristående kurser för män
HT- 10

Kurs 1

Hur man fyller på ispåsar
Kursen går igenom varje arbetsmoment med diabilder..
950:-

Kurs 2

WC-papper. Är det sant att toalettpappret växer ifrån pappershållaren?
Diskussionsgrupp
1500:-

Kurs 3

Är det möjligt att lyfta upp toalettringen innan urinering?
Och hur lägga ner den igen efter urinering?
Mycket praktiska övningar
2000:-

Kurs 4

Efter middagen: Flyger de smutsiga tallrikarna själva till diskhon?
Lösningar och exempel på videoband.
2500:-

Kurs 5

Lär dig att hitta saker, börja med att ställa de på de rätta platserna
istället för att gapa och vända hela lägenheten upp och ner.
Öppet forum
1900:-

Kurs 6

Att ge blommor till din älskade skadar inte din hälsa
Bilder och ljudband
4000:- begränsade platser!!

Kurs 7

Våga fråga efter vägen när du inte hittar
Berättelser ur verkliga livet.
1500:-

Kurs 8

Är det genetiskt möjligt att hålla tyst när frun kör bilen?
Körsimulator
7500:- obegränsat antal.

Kurs 9

Lär dig skillnaden på fru och mamma
Rollspel
1900:-

Kurs 10

Hur man lär sig att älska shopping?
Andningsteknik, meditation samt mental träning.
500:-





Alla anmälningar är bindande

obegränsat antal.


PS: Detta är ursprungligen ett "skicka vidare"-mail som jag tyckte var väldigt klockrent! Jag har alltså varken komponerat ihop eller kommit på detta. So don't put the blame on me ;) DS

Det är svårt att inte vara lycklig om man är mig.

Jag är så tacksam och så lycklig för att jag lever i den miljön och den värld som jag befinner mig i.
Jag är så lycklig för att jag är jag och för att jag är bra på de saker jag är bra på.
Jag är så glad att jag vet vad som gör mitt liv till just mitt liv. Vad som gör mig till just mig.
Jag är bekväm med de vänner jag har och den familj som alltid finns där. Och jag älskar dem som jag släpper in i mitt liv och som finns där.

Det är svårt att inte vara lycklig om man är mig.


Summa summarum


OBS: Det är inte här jag har befunnit mig.

God eftermiddag!

Idag har det äntligen satt igång - en vecka till och jag hade börjat klättra på väggarna.


9:00 började uppropet som följdes av diverse information, bl.a. det faktum att biologer ej har akademisk kvart. Kemister har det tydligen, och fysiker har till och med dubbel akademisk kvart. Hehe. Allmänt är det tydligen så att en akademisk kvart gäller innan 18, efter 18 följer en dubbel akademisk kvart. Och för att upphäva dessa ska man alltså säga klockslag och sedan prick/precis/"ett alt. som jag ej minns". Är det "vanlig" akademiskt kvart behöver man alltså bara skriva/säga prick efter klockslaget, men är det "dubbel" måste man säga "prick prick". Flummigt värre.

Själv har jag akademisk "förkvart", och det innebär att jag alltid (läs oftast) kommer en kvart innan start.

Min "mentor" för denna första kurs denna termin (cellbiologi) heter Claes och verkar vara en trivsam prick som verkar vara väldigt duktig på att tala så att man lyssnar. Jag hade visserligen lyssnat oavsett lärare, men man blir alltid mer alert och motiverad (samt intresserad i vissa fall) om det är en kul lärare som har talets gåva! Så lyder min åsikt i alla fall...



För övrigt var jag faktiskt inte ett dugg nervös inför denna dag. Jag som är född med nervositet!? Det måste bero på det insiktsfrö som grott i mig i snart ett år. Jag vet att så länge man ler, är trevlig och intresserar sig så blir allt bra - d.v.s jag ska bara vara mig själv :) Det vinner man mycket på.

Efter upprop och en kort föreläsning (som ej kommer på tenta) så for jag till mitt andra hem och blev 1000:- fattigare, och ett gymkort rikare ^^.

Nu följer pluss och 20:00 blir det dans.
Toodles.

Finished. Let's begin!


När något avslutas, påbörjas något nytt.


Jag har, från och med nästa söndag, slutat dela ut reklam (d.v.s. min sista reklamsöndag var idag). I fem år
och tre måndader har jag delat ut reklam för SDR - helt sjukt. 212 söndagar och ca 27 772 reklambuntar. Dessutom har jag gått ca 964,6 km på mina reklamrunder.

Från och med imorgon börjar mina uni-studier. Nu börjar det hörrni. Nu jävlar sätter det igång. Och på onsdag, nästa vecka (v. 36), är det dags för insturktörsaudition!!

Namnband, Budapestbakelse, Irländare och nya studenter!



God morgon!

Jag har precis satt i mig en liten frulle, och nu är jag på topp haha. Bortsett från att jag sitter i mitt nattlinne med ofixat ansikte (brukar dock bara ha mascara och kajal)... However. Igår när jag skulle gå och lägga mig funderade jag lite på dagen och sedan slog det mig att det faktiskt hör till uni-studierna att göra, och det är ju det som denna blogg ska handla om - delvis.

Ok, nu ska jag ta er tillbaka till gårdagens flum på Universitets området i Lund. Vi (naturvetare) samlades utan för Kårhuset i Lund för att möta vår kår - LUNA. 
  
Vi blev direkt indelade ungefär såhär: fysiker/matematiker/sjukhusfysiker (blått), biologer, molekylärbiologer, kemister (rosa/lila), miljövetare (grön) och geologi (orangea). Färgen som står inom parentes är dte färg som vi fick på våra fina band, vilka vi skulle knyta om huvudet och skriva våra namn på.

Sedan vallade dem in oss på Kårhuset där vi fick en ca tvåtimmars redovisning om Kåren, Lunds universitet, fackförbundet och sex (!). Och efter en hel del broshyrer och powerpointpresentationer (samt kondom) begav vi oss till Ekologihuset där det bjöds på mat - fin mat var det också! Laxfiléer, "sommarpotatissallad", grönsallad, fiberbröd och dricka (öl, fanta, cola, ramlösa).

Efter en hel del snack med lite nytt folk så var det dags att ta plats på alla dessa gräsmattor utanför Ekologihuset. Där skulle vi leka! Det blev Irlands julafton, bilda ord (centripitalkraft och banankontakt), bolleken där alla i laget står särade med benen och så ska bollen in där igenom... Sedan var det två skolekar, och vi skulle också trä igenom ett snöre genom vänster ben och ut i höger ärm hehe. Och såklart hade vi den där intima kramleken där en grapefrukt ska vandrafrån lagmedlem till lagmedlem fast mellan hakan och bröstkorgen.

Haha, och det roligaste av alt var nog vår sjukt spontana lagramsa. I brist på fantasti sa någon att vi skulle heta "En klase med lax". Sedan tröt fantasin och då började en fadder sjunga "Nu har det blivit dags för en klase med lax" - katchy. Plötsligt ser han en hare och vrålar "EN KANIN". Så vår lagramsa blev lltså "Nu har det blivit dax för en klase med lax", och efter ett x antal upprepningar skrek någon random "EN KANIN".

Sedan blev det finfika med bland annat kaffe/te och Budapesttårta.

All in all så var det faktiskt en kul dag (överraskande nog) och det var välorganiserat och trevligt folk. Det mest sorgliga är att jag inte har några bilder från igår - såklart.

Toodles

Kusmi Tea Del 3



Nu har jag prövat ytterligare fem smaker av Kusmi te- serien. De fem sista faktiskt (totalt finns det 18 olika påssmaker (tror jag) på Tehuset Java i Lund, och det är alltså dessa 18 jag har provat. Observera att det finns många fler smaker. Gå in HÄR). Och nästa gång jag skriver om Kusmi téerna tänkte jag göra en liten schnitzig sammanfattning. So here we go.

Edit: Som ni märker blir 5+7+5 inte 18 utan 17. Jag måste alltså glömt att smaka en… men det ska jag fixa…

– Earl Grey: Svart te från Kina med smak av bergamot (citrusfrukt) (4).

Omdöme: Earl Grey, vad mer kan man saga – det smakade “Earl Grey”, haha. Och det är väl det det ska smaka!? Nä, detta var inte så märkvärdigt, bara ett vanligt, klassiskt och förutsägbart te!

– English Breakfast:
Svart Ceylon- och Assam te. De kommer från Sri Lanka respektive Indien (3).

Omdöme:
Det gav mig lite gamla minnen. Jag köpte nämligen en burk från Harrods med English Breakfast te (50 påsar) när jag var på Språkresa sommaren-07. Det smakade exakt likadant som detta ”Harrodste”, dock tyckte jag att själva tepåsen à Kusmi doftade mer än vad jag kan komma ihåg att de från Harrods gjorde. All in all – ett gott klassiskt te.

– Sweet Love:
En mild och kryddig blandning av svart te från Kina, lakritsrötter, kryddor, guaranafrön och nejlika (1).

Omdöme:
Hur gott som helst! Detta måste ni bara prova. Och käka apelsin eller pepparkaka till, det går så himlans bra ihop. Dessutom kan man verkligen urskilja nejlikans unika smak/doft. Tummen upp!

– Verveine-Menthe:
En blandning av blad från Verbena och mint (2).

Omdöme:
Mint! Smakade och luktade mint! Väldigt unikt te, det måste jag säga. Samtidigt är ju mint en väldigt distinkt smak ås man borde väl inte vara så överraskad, men det blev jag ändå! Tummen upp även för detta te, och tycker man mycket om mint är detta tveklöst det bästa valet!

– Bouquet de fleur No. 108:
Earl Grey, citrusfrukter och blommor (5).

Omdöme:
 Helt ok, men det smakade inte lika mycket som jag hade tänkt mig… Det var lite tråkigt. Men som sagt – helt ok. Särskilt på morgonkvisten. Gärna 05:00 när det fortfarande är småmörkt och fåglarna börjar vakna till liv. Jag drack det dock vid lunch tid då jag skulle plugga, men men…

LÄS DEL 1 och DEL 2 också!


Farlig visdom



Too much is never enough.

Ja... jag måste ju erkänna att jag tänker som ovan... ibland. Hehe. Dock är det tur att det finns något som heter "see reason", för det gör jag också.

"Too much is never enough" och "see reason", är varandras motsatser i mitt tänkande. Kontraster. Sådant som gör livet bra mycket trivsammare än det redan är.

Balans. Harmoni. De är nyckelorden!


Back to school & work outfit

Tyvärr måste jag pudra bloggen med lite ytligheter denna kväll. Vilken otrevlig genomskinlig yta den plötsligt fick... Hoppas djupet kommer tillbaka ;)

En outfit à la Nelly.com's höst/skol/jobb-mode. Man kan vinna presentkort på upp till 3000 kr...



Tävla HÄR

Update: Jag kunde tyvärr inte läsa tävlingsreglerna eftersom de var ansamlade i ett litet rött kryss. Tydligen går det ut på att få många kommentarer - och där vart jag körd!


Cause I want it so badly?


Bara framtiden kan utvisa om jag får mina "ljusknippen" eller inte.


Jag är inte rädd, men något åt det hållet. En blandning av nervositet och rädsla kanske, eller oro istället för rädsla!? Jag kan inte definiera känslan tyvärr, men ni kanske kan föreställa er!?

Snart sätter allt igång. Snart. Och nu är jag mitt inne i stormens öga där allt är som lugnast. Vindstilla. Inte ens håret blåser. Inte ens min vildvuxna lugg är ivägen. Allt är hur stilla som helst. Och ned strålar solen, likt en aura. En egen strålkastare.

Nä, en rädsla som i "rädsla", det är inte det jag känner. Det är absolut ingen rädsla som säger att "du kan inte". Jag tror på mina val och att jag verkligen vill allt som jag ska ta mig för. Jag blir bara lycklig av tanken och väldigt excited. Det ska bli sååååå himla kul!

Något säger mig att jag känner av dessa känslor för att jag är rädd för att allt inte ska gå min väg och för att jag kanske inte ska uppfylla de målen jag ställer. att jag kanske till och med kommer att misslyckas med det jag tar mig för - två av de "grejor" som ligger så nära mitt hjärta. Som jag så gärna vill lyckas med. Som jag är beredd att slita STENHÅRT för. Det är nog mer en sådan rädsla.

Men det kommer släppa. Jag är bekant med det redan, och eftersom jag blir nervös för allt så är väl detta bara ännu en fluga...

Charlie bit me - Auto Tune



Ja, jag har dålig humor.


Kusmi Tea Del 2



Nu har jag smakat ytterligare sju tesorter från Kusmi Tea, and here they are!
Läs första delen HÄR.

– Prince Wladimir: Citrusfrukter, vanilj och kryddor (4).

Omdöme:
Jag kände helt klart av citrusen, men med vaniljen fick teet en ganska så mesig smak. Mja, det var nice… men inte mer än så. Jag rekommenderar dock att doppa pepparkakor i… muuuums. Hehe.

– Anastasia: Earl Grey, citron och citrusfrukter (1).

Omdöme:
Väldigt gott och smakfullt. Man kunde verkligen urskilja alla smakerna, vilket man inte har kunnat göra i särskilt många Kusmi Teer, tycker jag! Detta rekommenderar jag verkligen.

– Russian Morning No.24: Svart te från Kina, Ceylon te (5).

Omdöme:
Ganska mycket Earl Grey över det hela, även om detta inte står på påsen. Det hade en mysig smak i början men framåt botten blev det beskt, trots omblandning. Helt ok, men inte full pott!

– Irish Blend: Blandning från Assam och Darjeeling teer (3).

Omdöme:
Den smakade massa, och doftade massa… men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. I övrigt var det inte sådär ”Tjoohoo vad gott”, men helt ok!

– St Peterbourg:
Citrusfrukter, röda frukter och karamell (2).

Omdöme:
Det doftade honung, och var väldigt mjuk i smaken. Alla de olika aromerna trädde väl fram och eftersmaken var helt OK. Tummen upp för denna f.d. huvudstad.

– Algothé:
Sjögräs och te (7).

Omdöme:
Det luktade värre än det smakade, men det smakade inte gott heller. Dessutom är jag ”allergisk” mot havets tång och dess lukt, så jag fick mest kväljningar… Men kör på – det är ju säkert nyttigt.

– Thé vert gingembre-citron:
Ingefära, citron och grönt te (6).

Omdöme:
Smakade inte så värst mycket, och var ganska så intetsägande… något besk smak. Dock var det ju ett grönt te så någon nytta måste det ju ha gjort!?

L.O.V.E

Varje gång jag ska bege mig till Gerdahallen, och särskilt då det börjar närma sig avfärd från huset, får jag alltid en sådan där pirrande känsla i magen. Och så blir jag glad och nästan känner mig lite småstressad, ivrig, för jag vill vara där. Så som kärlek ibland beskrivs. Därför är jag helt övertygad om varför jag aldrig haft pojkvän – jag har ju redan funnit min kärlek!

Haha... jag är för rolig jag :P
Toodles


Cykleriet




Jag tänkte spinna vidare på mitt föregående inlägg: ” Livet är som att cykla. Slutar man trampa ramlar man av. So you better continue on biking!”.

Dagligen stöter man på utmaningar, ja i varje fall ofta. Och det händer att man bara lägger sig ned direkt och insisterar på att man absolut inte kan kämpa, för det kommer ju inte gå, what so ever.

Man kan inte tänka så. Det är OK att den tanken slår en en sekund eller något, men inte under en längre tid. Visst – klart man måste vara realistisk, samtidigt kan man inte glömma att man måste våga hoppas, våga tänka den där tanken att man trots allt kanske klarar sig igenom utmaningen.

Dessutom är det ju det som sägs vara nästan hela nöjet – att ta sig igenom det. För när man väl når änden sedan så är det hela över. Eller också väntar något mycket bättre... Så oavsett vägen eller målet så är jobbet värt resan helt enkelt.

Kanske cyklar man uppför en brant backe och känner mjölksyran och krämpor i benen, och så hoppar man av, eller rullar nedför igen och slår sig håååårt. Kan det inte vara bättre och bita ihop och bara trampa för glatta livet?

Jo. Det är det – jag är helt övertygad.

Dock ska ni veta att jag är mänsklig, och det händer helt klart att jag tänker ”det här är omöjligt”. Det må vara ett löjligt exempel men jag trodde aldrig att jag skulle nå mvg i Ma C och D, då mjag typ fick g och vg på proven.

Usch, jag blir generad bara jag skriver det för jag skäms så… hehe (tänka sig att man kan skämmas för ett betyg... det ser jag dock som något positivt. Det visar ju att man har högre krav och ambitioner!). Men vet ni vad – jag tog mig själv i nackaskinnet och sa att jag fan, fick ta och skärpa mig. Och ja, på slutproven nailade jag det ganska så rejält och vips så vart det mvg i betygskolumnen efter de båda mattekurserna. Samma vad gäller engelska. Och fysik och en hel massa andra ämnen.

Jag vågade hoppas på att jag faktiskt kunde, och jag kunde. Och det var så jävla skönt och bevisa för mig själv att om man bara kämpar och våga hoppas så går det.

Snart börjar uni och min instruktörsutb, men än så länge har jag inte tänkt den där korkade tanken att jag inte ska klara det. För det ska jag, och jag har bevisat flertalet gånger för mig själv att jag kan om jag bara vill och vågar hoppas. Våga kliva ut i luften och hoppas på att något finns där nere. Våga ramla bakåt och hoppas att någon fångar mig.

Dessutom tror jag verkligen att mina vägbanor kommer leda mig både genom underbara situationer fyllt av liv, samt att slutet kommer vara nära paradiskänslor.

Jag ska aldrig sluta trampa, för man missar så mycket på den väg man ännu inte cyklat på. Och när man väl kommer fram må färden vara över, men slutdestinationen lär vara så mycket bättre.


En liten tanke



Livet är som att cykla. Slutar man trampa ramlar man av.
So you better continue on biking!


Kusmi Tea - markanta, upplivande, elegant och subtilt



Kusmi Tea

Jag har fått upp ögonen för teet s.k. Kusmi Tea. Länge har jag sett det på Tea huset Java i Lund, och funderat om jag verkligen skulle prova på detta väldigt exklusiva te (en påse på ”reapris” kostar 7 kr) och nu för någon vecka sedan provade jag… två sorter. Och häromdagen köpte jag ytterligare tre påsar (och igår köpte jag sju :P)

Och så blev jag nyfiken – vart kommer detta te ifrån? Google is the answer. Jag googlade och fick bland annat tag på följande information från den HÄR sidan.

Tehuset KUSMI TEA grundlades 1867 av Pavel M. Kousmichoff i St. Petersburg. Han blev berömd för sina teblandningar till tsaren. Idag drivs Kusmi Tea från Paris och firar 140 års jubileum i år.

KUSMI TEA:s sortiment består av ryska originalteer, välkända klas- siska teer och de mer moderna gröna teerna. KUSMI TEA är i dag
även mycket populära pga. burkarnas exklusiva och chicka design
som passar allas smaker.

KUSMI TEA kvalitets-charter börjar med urval av storbladigt högst aromatiskt te från utvalda teträdgårdar i Ceylon, Indien, Kina och på Java. Kusmi teblandningar har satts samman av de bästa tebladen. Dofterna är markanta och upplivande, smakerna är eleganta och subtila.



Och jag uppmanar er som inte provat – prova!!
Hittills har jag provat fem stycken och följande är:


– Chocolat-Epices (3): Svart te med naturliga aromer av choklad och trendig kryddblandning.

Omdöme: Helt ok, men det doftade mer choklad än det smakade. Ett minus (då jag kanske får skylla mig själv) är att det luktar exakt likadant som en sådan där Choklad-ansiktsmask. Jag rekommenderar att dricka det på en eftermiddag och kanske inte äta någonting till alls. Möjligtvis ett Mariekex på sin höjd. Jag gjorde misstaget och drack det till frulle.

– Kashmir Tchaï (4): Kryddat te efter Kusmis originalrecept med kardemumma, ingefära, anis, kanel, nejlika och lagerblad.

Omdöme: I mina vilda fanatsier tänkte jag såklart ”Chaite”, men icke sa Nicke. Nej, så det var en besvikelse för moi, men det var helt ok. Passar både som frukost-, eftermiddags- och kvällste.

– Detox (2): Detox är en blandning av maté och grönt te fyllt med antioxidanter och vitaminer, som renar kroppen.

Den brasilianska plantan Maté är känd för dess uppiggande effekt och dess vitaminrikedom samt mineraler och koffein.
Detta hälsote från Kusmi Tea består av Maté blandat med vitaminfyllt grönt te och citrongräs.
Detox är fantastiskt för alla, som har en stressad vardag och som behöver slappna av och rena kroppen.

Omdöme: Jättefräscht! Och smakar bättre än det doftar. Jag vet inte om jag inbillar mig, men det rensade verkligen upp i huvudet (OBS: hade precis tränat dansaerobics med världens mest fantastiska Jenny… så jag var inte riktigt vid sinnesfulla tillstånd).

Be Cool (1): detta är en blandning av växter, verbena, lakrits och pepparmint.

Omdöme: Rekommenderas! Drick på eftermiddagen eller på kvällen. Det smakar verkligen pepparmint och är hur mysigt som helst. Duka upp med frukt till, och kanske en kortlek?

– Traktir (5): Mixture of slightly smoky China black teas flavoured with natural essences of citrus and spices.

Omdöme: Det smakade inte alls mycket faktiskt. Var ganska intetsägande. Men det må bara gott till frukost.

 

 


It's all about running Del 2

Läs Del 1 HÄR.

Därefter bestämde jag mig för att milen var slut för min del. Nu blickar jag istället fram till halvmaran=Göteborgsvarvet. Jag vill inte pressa mig själv sådär mer eftersom det inte finns någon motivation till det. Den enda anledningen för att jag sprang var för att jag skulle förbättra mig själv – och till vems fördel? Jo, klart det är kul och kunna springa sådär fort. Visst är det roligt och vara snabbast i klassen, först av alla – t.o.m. före den mest vältränade killen som springer på ca 45 min. Det innebär respekt av något slag, vilket är trivsamt - men skulle jag pressa mig ännu hårdare för att springa ännu fortare för min egen skull? Nej.

Jag har inte sprungit fortare än fortast sedan den 1 maj. Jag har sprungit i den takt som jag varit sugen på… och jag har väntat på att den där speciella löpningskänslan skulle komma tillbaka. Efter Lundaloppet längtade jag tillbaka till löpningen och vad den en gång inneburit för mig.

Och nu i helgen kom den tillbaka. Jag var sugen på att springa, till 100 %. Jag kände det i benen hela dagen, och jag kände det inom mig. Jag hade t.o.m. ett leende på läpparna. EXAKT SÅ ska det kännas.

Jag tänker ofta på alla där ute som springer för att de själva tycker att de ”måste” springa, ”måste” träna. Jag tror egentligen inte att man kommer någon vart med den inställningen. Och att hata springa och ändå göra det – ja, alltså då kan man lika bra slänga löparskorna i soporna.

Mina tips till de som anser att de ”måste” springa fast egentligen inte alls vill är följande:

Hitta din motivation. Du måste stå bakom ditt beslut till 100 %, du måste vilja springa av någon anledning. Fråga dig själv vad löpning för dig kan innebära!

För mig innebär det stillhet i vardagen och en själslig rensning. Förutom musiken som dundrar i öronen finns det inget annat ljud som kan störa. Det finns bara jag och jag. Och jag. Och mina många många tankar. Jag tänker nog på triljoner grejor när jag springer – det är ungefär som att sova och drömma – du minns bara det du senast tänkte på när du väl kommer hem. Jag tror till och med att detta får mig att sova djupare. Förutom träningen som gör att jag blir tröttare och automatiskt sover bättre, tror jag faktiskt att all denna tankeverksamhet gör det lättare för hjärnan att jobba under natten. Jag har inget vetenskapligt bevis på detta, men det är åtminstone vad jag tror.

Men löpning kan ju också innebära att ha en hälsosammare kropp – sänka kolesterolvärdet, blodtryck whatever. Eller kanske förbättra din sömn. Eller kanske ge dig din egen stund på dagen/veckan eller hur ofta du nu springer.

Leta efter motivationen, ge inte upp förrän du hittar den!

Att trivas i utrustningen. Du måste ha bekväma löparkläder i rätt storlek och material. Skorna måste vara bra!!

Prata med någon kunnig om skor. Och finns Löplabbet nära – gå dit! Och så rekommenderar jag Nike dri-fit! Det är viktigt med bra strumpor också.

Utmana dig själv – gör det roligare än vad det är!

Hört talas om Nike plus? Det finns ju en sådan där Nike-manick som man kan köpa för sådär 300 kr. Den kan mäta din hastighet, sträcka och tid – tävla med dig själv eller någon kompis. Eller spring något lopp och förbättra sedan tiden du får på den sträckan.

Ta inte tid på dig själv när du springer, om du inte gärna förstås vill.

– Variera träningen!

Pröva på en massa olika – och bor du i Lund eller hyfsat nära rekommenderar jag Gerdahallen!

Själv tränar jag dansaerobics, avancerad step, löpning och crosstraining. Ibland leker jag macho på lite maskiner i gymmet också… hehe.

Och sist, men inte minst, besök den HÄR bloggen och få lite extra inspiration och krydda på träningsmotivationen.

 


It's all about running Del 1

Jag har sprungit ett tag nu. Kanske i fem sex år… Men jag har ju aldrig sprungit i någon klubb eller så, utan bara med mig själv som ett annat träningssätt utanför Gerdahallens fluffiga molnväggar (ja, ni vet ju att jag ser Gerdahallen som ett litet himmelskt paradis… då måste ju väggarna ändå vara av moln!?)

Ja, jösses – jag minns när jag började springa. Det är löjligt vad dålig kondition jag hade. DÅ var jag inte fit minsann! Min första runda var kanske 1,5 km eller något, och dessutom vilade jag efter halva. Dock förbättrade jag mig ganska så fort och kunde så småningom springa hela rundan utan att stanna, vilket också innebar att jag sprang rundan två gånger.

Jag minns när jag skulle ändra rundan och göra den längre. Och när jag hade sprungit ¾ så la jag mig ned på gräset och pustade, för att sedan lunka sista fjärdedelen hem. Rundorna förändrades successivt och jag såprang längre och under en längre tid.

Idag är min nuvarande runda 14,82 km, vilket jag springer i ”vanlig fart” på 70 minuter. Men jag kan inte springa den såååå ofta eftersom mina knän i så fall kommer vara pannkaka om sådär 10 år. Ibland blir det bara 12 km, och ibland ingenting – utan jag är på crosstrainern istället och lirar 16 km.

När jag märkte att jag fick bättre och bättre kondis så ville jag utmana mig själv, men jag visste inte hur. Så såg mamma att Lundaloppet gick, men jag hann dessvärre inte anmäla mig. Istället fick jag vänta tills nästa år, maj 2007.
   Då testsprang jag milen och fick tiden 47.20. Och eftersom jag är jag förbättrar jag gärna mig, sätter upp nya mål och utmanar mig själv. Året 2008 sprang jag på 45.19. Året därpå sprang jag på 42.42 och då fick jag två förfrågningar om att vara med i IFK Lund. Jag tackade såklart nej! Gosh – Gerdahallen kändes bra mer inspirerande.

Sedan blev det jobbigt, för jag tyckte att det var jobbigt att springa på 42.42, och nu skulle jag bli ännu bättre!?

Detta medförde en jobbig löpningsperiod. Löpning som hade varit uppfriskande, skönt och medfört stillhet i vardagen omvandlades till någon typ av prestationsgrej då jag sprang så fort jag bara kunde. Då lungorna nästan spräcktes, då hjärtat pumpade fortfare än 185.
   Och inte blev det bättre av att det blev en vintrig vinter. Snön föll och var kvar ett bra tag vilket innebär mest crosstrainer för min del istället för ihärdig löpning på 50 min. I mars kunde jag springa igen, efter att ha väntat sedan i mitten av december. Och mina framtidsutiskter i maj och med Lundalopp och allt såg inte så ljusa ut. Fy nej, efter ett års väntan och ett års hårdlöpning trodde jag ärligt talat inte att det skulle bli någon förbättring.

Men jag sprang ändå. För jag är ju jag. Och jag kom in i mål på 40.50. Helsjukt och oförståeligt enligt mig.

Fortsättning följer.


En mörk väg - hoppas det ljusnar!

 

Än så länge har ju varken universitetet eller insturktörsutb’n börjat… därför kommer inlägg med en annan touch så länge. Men bättre det än att bloggen ska ligga i torka fram till den 30:e augusti!

Något som jag tänker en del på är att jag valde det här med instruktörutb med hjärtat. Många gånger har jag valt med hjärnan just för att jag oftast låter mitt förnuft tänka, snarare än hjärtat… och jag ser det som personlig utveckling, hehe.

Första gången detta skedde var i mars då jag egentligen fick en fantastisk möjlighet som skulle kunna ha blivit något mycket stort vad gäller skolan (det hade med mitt projektarbete att göra), men så gick jag nästan in i väggen och hejdade mig för jag just lät hjärtat prata.

Och när jag gjorde min intresseanmälan till denna utb, skrev jag och tänkte med hjärtat. Helt och hållet. Läs här varför jag vill bli instruktör.

Men sedan, efter att jag visat mitt (stora)intresse började jag spinna vidare i alla tankar och förväntningar. Och vet ni vad? Jag kom fram till att jag kommer få arbeta med en hel del av mitt inre under hösten.

Jag praktiskt taget hatar att prata inför publik. Att leda ett pass kan väl inte riktigt definieras som "att prata inför publik”, men det är ändå en likhet. Jag ska prata (och röra på mig samtidigt!), alla ska titta på mig, alla ska lyssna på mig, och alla ska förstå vad jag gör och vad jag säger. Fatta pressen! Jag kommer gå på en väldigt mörk väg... höhö (genomskåda metaforen!)

Att alla ska titta på mig innebär också att jag blir centrat. Och visst, jag tycker om att synas – men i grupp. När jag dansade ”seriöst” så älskade jag att på något sätt utmärka mig bland mina danskompisar, glänsa. 
   Uhm, det är väl inte riktigt det jag strävar efter på dansaerobicsen på Gerdahallen… haha… men jag hoppar gärna högt och graciöst (försöker i alla fall) och jag snurrar gärna en extra gång om det går. Detta gör jag för att det blir roligare för min del, och jobbigare, och sedan att jag kanske syns i mängden är bara en bonus.

Att synas och att synas är alltså två helt olika grejor beroende på hur man ser det, och jag hatar det ena sättet. Till och med studenten var jobbig då bara släkt och vänner vad närvarande och jag skulle föreställa universums mittpunkt.

Så… det lär bli en hel del personlig utvecklig under hösten. Mycket som jag tycker är jobbigt kommer jag få jobba med väldigt mycket. Det kommer bli spännande och utvärdera mig själv den 5:e december då kursen beräknas vara slut. Kommer jag ha överkommit alla mina rädslor och obekvämligheter!? Vi får la se. Jag ska jobba flitigt på det! Hoppas det ljusnar på vägen.

Toodles.

Instruktörsfilosofier



Ja, så var det ju det här med att bli instruktör. Varför?

Well, jag har fått höra från typ tre fyra instruktörer redan att jag skulle platsa bra som instruktör… Dock är det inte riktigt därför som JAG vill bli instruktör. Om jag bara skulle grundat mitt beslut på det ovan hade jag ju inte riktigt gjort detta för min skull…

Nä, så enkelt är inte svaret. Det är mer genomtänkt än så.


Som sagt så har jag förkärlek till träning, dans/aerobics, step… Ja, jag praktiskt taget älskar att befinna mig på gerdapassen då mina favoritinstruktörer leder. Det ger mig en chans att leva i nuet (eftersom jag ofta tänker i imperfekt och futurum), och det ger mig också en chans till att göra det jag tycker allra bäst om.

Sedan är det ju så här att om man är väldigt passionerad vad gäller något brukar det oftast synas, vilket det då – apparently – har gjort. För ett x antal personer har faktiskt inte bara kommit fram till mina favvisar utan även mig och tackat för att jag har gett dem en sådan energi, just för att jag själv utstrålar detta.

Och jag tror att det där med att ge energi och glädje till andra hör till karisma. Jag ser mig absolut inte som en charmig person, vilket hör till karisma, med det finns fler egenskaper som hör till karisma och en av dessa är väl ens aura? Jag har börjar lita på dessa människor som säger att jag utstrålar energi och glädje, jag tror på dem. Eftersom detta hör till karisma har inte alla den möjligheten, alla kan inte utstråla energi och glädje även om de känner detta inombords. Så tror jag i alla fall.


Något som förgyller livet

Att alltså vara född med den egenskapen att smitta andra med energi och glädje är ju ypperlig! Den passar ju absolut på en aerobics-/stepinstruktör. Det tycker jag själv är jätteviktigt… att bli ännu mer peppad än vad jag redan är – ja, det är ju underbart.

Dels så tycker jag faktiskt om att se andra glada. Jag må vara en egoistisk person när det kommer till vssa saker men jag är alltid beredd på att dela med mig av min oändliga glädje och energi som nästan aldrig tar slut.

Att göra andra glada och energiska, precis så som jag upplever att mina favvisar gör, är ju fullkomligt fantastiskt. Därför vill jag bli instruktör.

Jag tror att alla inte har den egenskapen att sprida glädje och energi, men om jag nu verkar vara född med den ska man ju helt klart nyttja den egenskapen till andras fördel.

My way of making a difference in the world.

 

 

 

 

 


Header, bakgrund och bloggnamn

Halloj!

Helgen har präglats av jobb och jobb och jobb. Sammanlagt har jag städat i 12 timmar och hållt på med reklam i tre. ´Puh. Men nu är det ny vecka!

Idag ska jag träffa finaste Felicia... men jag ska även läsa lite om det som kommer läsas i höst - om träning, muskler och allt vad detta innebär. Observera att jag läser, hehe.

Och så ska jag till gymmet ikväll :)



Undrar ni over bakgrund och header?
  Äsch, jag vet inte… jag är ingen mind reader. Hur som helst.

Bakgrunden funderade jag länge kring, även om jag kommer byta innan året är slut (kanske). Och så blev det ju alldeles självklart. Universum, stjärnor, svart med små färgklickar. Nu har jag gått från extrem mainstream blogg till något mer speciellt, tycker jag i alla fall. Nu är det min värld som gäller, mitt universum – därav valet av bakgrund. Och yes, den är från google. Men jag har faktiskt mailat upphovsmannen (anknytning till Nasa) och han sa att så länge denna blogg inte har något kommersiellt syfte så får jag ha den som min bakgrund.



Headern då? Ja, alltså först hade jag ju bestämt mig för att ha kvar min header (med ögonen, se gammal blogg) men efter många om och men så tänkte jag att jag kanske skulle pröva något annat. Och ja, slutresultatet blev helt ok faktiskt! Jag sitter och blickar in i kameran, handen under hakan som om jag funderar. Lovely.

Och det sista, och kanske till och med det man mest undrar över- bloggnamnet!?

Ok, Fitness är väl ändå ganska självklart? Fitness betyder  kondition, vilket är precis vad min träning handlar om (även om man ibland kan hitta mig bland gymmets alla macho-maskiner). Fitness=kondition=träning=jag.

Ego?
Ego betyder ”jag” på romerska, och det ett alldeles ypperligt ord – det tyckte i alla fall jag då jag skapade bloggen. För den här bloggen kommer handla i stort sätt om mig. Kanske svävar jag utanför ämnet ibland, men tanken är i alla fall att det ska handla om jaget, mig, ego. Hehe, jag är smått egocentrisk ibland…

Ja, det var det det.
Ha det bra tills jag skriver nästa gång.

Toodles.

 


RSS 2.0