Have I changed?



Just ja... jag skrev
ett inlägg i höstas om att jag skulle utvärdera mig själv den 5:e december huruvida jag hade utvecklats som person eller ej. Och jo, det måste jag nog säga att jag har.

Min största rädsla var ju det där med att prata inför grupp, och det har jag nog kommit över helt och hållet. Klart jag kommer vara nervös nästa gång jag har en redovisning eller ska hålla ett tal, men då tänker jag bara att jag ska gå upp på scenen på Gerda och instruera!

Det är något som jag märkt och som jag är oerhört tacksam för. Att jag faktiskt släpper taget om nervositeten när jag börjar prata i den där micken och när jag står på scenen, leendes. I ständig rörelse. En sann befrielse! (OBS: nervositeten finns där innan!) Och det är verkligen som det står i vår fina hederliga Gerdabibel (a.k.a pärm med all info som vi behövt under kursen) - att när man väl står där på scenen och ska hålla i en klass så kommer man vara så foksuerad att man glömmer av allt annat! Me like, exakt vad jag behöver. Det är så jag ska tas om hand... "Få kvinnan att tänka hundraprocentligt på något annat".

Dock har jag fått en ny liten rädsla och det är tiden. Det är den där förbaskade tiden som vi alltid klagar på. Dock vet jag att det alltid löser sig - så länge jag har övat, har en tidsplan och helt enkelt tar det för vad det är. Man kan inte lägga på alla snurrar på en gång, och så är det bara. Jag skulle aldrig våga hoppa över något moment, eller dra över eller göra något kortare. Vad jag vill komma till är att jag inte behöver vara orolig för tiden eftersom jag kommer hålla den. Men ja... oron finns ändå där.


Tah tah for now

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0