Deltenta 3 och kursavslut


Bildkälla



Ja, så vart sista deltentan i denna kursen avklarad, och därmed hela kursen. Förutsatt att jag fick minst 60% på denna tentan såklart. Godkänd måste man ju bli...

Och vad tycker jag?
Skönt att det är slut... jag tycker att det har varit för mycket räkmacka och för lite ny kunskap (observera att vi har haft en grym lärare och att det aldrig skadar med lite repetition). Dock har de två sista veckorna har bjudit på lite nya grejor, men annars har det varit väldigt lamt i kunskapsväg. Enligt mig. Stundom har det faktiskt känts som om att alla tycker att jag får skylla mig själv för att jag råkar tycka om att plugga och för att jag kom förbered med en del kunskaper till universitetet.

Det är nog därför jag är så bitter. Det brukar ju vara positivt att tycka om att lära sig nya grejor, men helt ärligt - så har det inte känts.

Men men... nu är vi väl alla på samma plan och kan börja klättra uppåt. Nästa kurs är genetik/mikrobiologi. Tydligen ska genetikdelen vara något att bita i :) Spännande!

So long.
Kan bli nation senare ikväll!
Kramar

I am only human



Ibland känner jag mig nästan oövervinnlig. Omänsklig, som en superhjälte. Typ Wonderwoman eller något… Ibland känns det som om allt bara går som man vill, och energin bara flödar.

Ibland kan jag nästan ana turen i mina kupade händer som letar efter något i det tomma intet som kan förklara varför jag känner mig så…

Ibland glömmer jag också att det där bara är känslor och tankar och att jag faktiskt (hör och häpna!) är människa även jag. Bakom min existens finns inga (observera medvetna) superkrafter som ger mig fler förutsättningar och möjligheter i livet än någon annan.

Ibland bryr jag mig bara inte. Ibland hänger jag bara med flödet i kroppen och gör det som den och som jag säger till mig själv att göra. Då känns det väldans göttit’.

Känner ni er aldrig så? Känner ni er aldrig omänskliga eller oövervinnliga. Som om ni kan fortsätta leva i all oändlighet. Om ni gör det – visst är det en sjukt mäktig känsla

Men så jag jag återigen inte övermänsklig… Och kan faktiskt bli förkyld.

 


Grateful



Jag är så tacksam för den här chansen. Så tacksam.
Och jag är också tacksam för att vara en del av allt, och för att jag har fått lära känna nya fantastiska människor.


Over and done. Och när ska jag göra det igen??



Så sjukt. Jävligt sjuk (fast man får ju inte svära...)

Jo, hörrni - ikväll vart det uppvisning av uppvärmingsblock på instruktörsutbildningen.
Jag hade förberett mig väl, och jag var ju såklart nervös (ni bör känna mig nu... jag är spontant nervös inför diverse prövningar/tentor you name it).

Men så när vi i instruktörsgruppen hade gett varandra en massa leenden och energi, och då det faktiskt var min tur att visa (det var fem pers innan mig) och då jag gick upp där på scenen och satte på mig headsetet så bara ramlade nervositeten av mig.

Jag blev totalt avskalad och den där puppan som hållt mig inne sprack. Äntligen släpptes jag fri från det. Jag lättade och flög iväg likt en fjäril.

Och i "det stora hela" gick det bra.

Särskilt glad var jag över att få höra att det verkligen såg ut som om jag hade roligt, för det bekräftar på sätt och vis att min energi kan sippra fram. Dessutom är jag oerhört glad över att få höra sådant som jag måste jobba på. Att utvecklas är viktigt!! Får man dessutom inte höra det som är mindre bra på och sådant som måste tränas kan man faktiskt aldrig bli bättre. Uttalar du -ng och -ck fel kommer du alltid uttala det fel (dålig liknelse... men ni förstår nog vad jag menar). Tänk på följande: "Hur roligt hade det varit om allt hade varit perfekt hela tiden?".

Något som jag själv la märkte till och som jag verkligen måste ta med mig var att jag körde grymt mycket på femmans växel. Om jag klarar allt som jag ska klara i slutändan och om jag verkligen verkligen (det ska stå "verkligen" två gånger) kommer att bli en instruktör på Gerdahallen, och kör på sådär i femman på en klass kommer jag svimma. Jag skojar inte. Så treans/fyrans växel är det som gäller för moi, men med lika mycket energi. Det fixar jag :D Dags att gå från steg A till B alltså.

Oh, jösses vad jag är uppe i varv... fullkomligt speedad. Dags att varva ned ordentligt med andra ord!
Nighty nighty

PS: Nu när jag märkte att nervositeten för en gångs skull släppte direkt så längtar jag bara efter nästa gång... DS

Update: 3-5 växel. Femman är essential :D:D Wiihooo

Det spontana energiutbytet

Hallå där!

Först en snabb summery av dagen: föreläsning, fick tillbaka tenta (92%), lunch, BElla/Eward-labb... mitosis, dans på Gerdahallen med otroliga Anna, som sedan följdes av instruktörsutbildning. Ja, det var det. Nu - till det jag egentligen vill skriva om... Det oförklarliga. Det som bara händer som man inte tänker på.


Energi


Ikväll dansade jag, som sagt, på Gerdahallen. Dans på onsdagar och torsdagar - det är det som gäller för mig när jag väl dansar på Gerda. Ibland söndagar också, men det har jag inte som princip.

Jag älskar dansa på onsdagar och torsdagar. Och det är inte veckodagarna som avgör om jag älskar det eller inte. Vad som avgör är personkemin till instruktören, instruktören, koreografin (som bara är fullkomligt fenomenal på båda dagar... GUD VAD JAG LÄNGTAR TILL NÄSTA VECKA) och givetvis de som jag "tränar med", de som jag pratar med och tycker om helt enkelt.

När jag kommer dit har jag alltid en massa energi. Men när jag går där ifrån har jag desto mer. Grymt mycket mer... sjukt mycket mer. Jag bara bubblar av lycka och glädje och energi och allt vad som nu skulle kunna göra att livet ständigt känns som kalas.

Hur kommer det sig? Hur går det ihop? Rent kemisk är det ju ingen spontan reaktion, för det kostar energi för att kunna få mer energi än man hade från början. Ändå vill jag påpeka det faktum att det sker helt spontant.

Jag ger min glädje och energi till andra (hoppas jag innerligt), samtidigt hämtar jag energi från alla som står nära mig och som själva sprudlar av energi. Vi utbyter energi med varandra. Jag ger energi, men får igen så OERHÖRT mycket, oftast mer än vad jag själv ger. Så sker det... så spontant är det. Jag ger och får av andra. Rena julafton.



Men vart kommer energin ifrån då? Vart härstammar min energi ifrån? Kan jag över huvudet taget ge ett trovärdigt svar på det?

Nej, jag kan givetvis bara tro. Och det är här NI kommer in i bilden. Det handlar om en själv... gräv efter energierna inom dig. Var finns dem? När kommer dem fram sådär spontant? Hur tar de sig ut från dig? Och hur kommer mer energi in i din kropp?

OBS: Nu lämnar vi allt vad vetenskapligt heter!! Trots att jag faktiskt pluggar till biolog. Men vi biologer är ju lite komplexa...

Min energi finns ansamlat överallt. Den kommer fram när jag mår som bäst, när jag är i mina rätta element och när jag gör något som får mig att verkligen känna livet flöda inom mig. När de faktorerna uppfylls (eller en av dem) så kommer min inre energi fram spontant utan någon som helst energipåkostad.

De tar sig ut via mitt humör, mitt leende, glimten i ögat (tänk värsta discokulan!) och mina rörelser. Kikar man in på mig genom ett fönster TROR jag att man ser en tjej som inte vill vara någon annanstans än just där hon är - i salen, svettig, dansandes.

Energi som kommer in hämtar jag från omgivningen där så mycket livsglädje finns ansamlat, och jag andas in det. Och det sprider sig liksom syre runt runt i hela mig och det ansamlas över allt... någonstans där inne.

Jösses vad långt - och vem har läst? Jag önskar att alla människor känner som jag gör. Jag vet, jag tjatar om att jag är så jävla lycklig och ni undrar naturligtvis "när ska hon sluta tjata? Vem bryr sig om hon är lycklig? Vem tror hon att hon är!?".




Det jag vill med min blogg är att ni ska läsa mellan raderna, jag vill lämna ett avtryck i ert lilla minnescentra i pannloben.
Jag vill att du ska börja fundera över ditt liv - vad förgyller din vardag och varför?
Jag vill att du ska hitta din inspiration och motivation till allt du tar för dig...
...och jag vill framförallt att du ska älska livet på ditt sätt och på dina villkor. Jag vet mycket väl att långt ifrån alla inte älskar träning på det sättet som jag gör (mer om det imorgon kanske... i ett kortare inlägg).

Man lever bara en gång, och den gången bör tas till vara. Och man borde leva det på det sättet som är bäst för en själv och som gör att man faktiskt trivs i livet oavsett situation.

The best things in life are free...

And the countdown has finally begun - Nike convention Stockholm 2011



Yes box.
Nike convention Stockholm är den 29-30 januari 2011, och jag om någon ska fan ta mig dit! I've been waiting and waiting for years. Och nu så är det snart dax att anmäla sig - den 25:e November snarare...

Under dessa datum kommer man kunna träna aerobic, dans, step, yoga, spinning, pilates med mera! Totalt 76 klasser - är det inte fantastiskt!!??

Man kommer kunna shoppa Nike vår kollektionen för billig peng, se modevisning och dansshow. Allt för typ 2000:- tror jag. Runt 2000:- i alla fall. Och så får man ett par skor. Det är rena rama heaven för mig ska jag säga.

Läs mer HÄR.

Ha en superonsdag :D Det ska jag ha, och det med ett rejält tempo!

A very special day



Idag blir jag hela 19 år!
Ett år snyggare, ett år vackrare (att vara vacker och snygg är inte samma sak!), ett år smartare och såklart ett år visare.

Grattis till mig :D

Update: En fantstisk dag, även om jag blev grattat av familjen igår... Oftast brukar jag vara lite sådär "Ja, men vad då fylla år!?", men när det väl kommer till kritan är det inte så dumt trots allt.

Jag har fått så många gratualtioner på facebook att de knappt är räknebara (Thank God for facebook :P), sms mm. Och igår fick jag ju presenter... det blir inga bilder men om det finns någon stackare där ute som undrar (eller någon vanlig människa som bara vill veta...) så har jag hitills fått detta. Sedan blir det släktkalas på det. Gud, jag är för bortskämd! Alltså:

200:- på någon typ av biljettservice
Ett års prenumeration på tuggummi: extra professional plus clacium (påhittad och omtyckt gest!)
500:-
En mörkröd ros!
Ansiktsmasker X 5
Handkräm
Fotkräm
X 2
Body lotion
En finfin teckning från en sjuåring
MÅÅÅÅNGA ”socker tuggummi”
Fotsalt
En trivsam anteckningsbok



Nike bag
Soc – löpartröja... eller vad man nu säger
Nike-överdragströja
Träningsstrumpor
Klackar
från HM (man kan aldrig ha för många skor... bara enligt pappa och mamma)
Garnier fructis washing gel
P-kort på oljemassage à 60 min
Naturgodis X 3


Feel it. See it. Know it. Let it flow inside you as a never-ending cycle. Feel it.



”DU är alltid så glad”, är något som man gärna vill höra andra säga om sig själv… och det får jag höra ofta och vid olika tillfällen. Jag tror på dessa fina människor.

Och är jag verkligen glad. Eller lycklig kanske jag ska säga. Inombord liksom. Det känns överallt inom mig och på huden ångas det ut… konstant. Det känns i magen, i benen, i bröstet, överallt. Det finns liksom bara där… det finns ingen on-knapp och ingen off-knapp utan det är ett slutet system (som eventuellt behöver byta glödlampor då och då). Det bara går spontant.

Jag låtsas aldrig vara glad. Jag drar aldrig på smilbanden medvetet. Jag känner det jag känner, att vara genuin gentemot sig själv är AoO. Och man får vara ledsen, man får vara arg, trött och sur och förvirrad och orolig och allt… men jag lovar – det kommer synas, och om det inte gör det är det för att min lycka genomsyrar även de mindre behagliga känslorna, för att det är lyckan som är min grund. Vad som än händer vet jag att jag alltid kan hitta tillbaka till mig själv, just för att jag står på den grunden.

Jag är inte rädd för att känna, man måste känna för att leva. Det är mänskligt om man säger så. Och vill jag lätta lite på hjärtat så skriver jag det här. Eller så berättar jag det.

Just nu känner jag mig bara så upprymd, och jag låter mig verkligen genomströmmas av den känslan och lära känna den… Tvivla inte på att jag känner det, för det gör jag. Och det syns i alla rörelser jag tar och i varje blick jag ger. Det syns ut i fingertopparna och det gnistrar till i ögat.

Feel it. See it. Know it. Let it flow inside you as a never-ending cycle. Feel it.


Utsvävning om att sväva



Ibland är jag väldigt långt ute och svävar och då behöver jag verkligen något som tar mig ned på jorden, mentalt. Jag svävar ju inte omkring tyngdlös...

Ibland känner jag till och med att jag faktiskt "svävar", och att det känns som om det är dags att få moder jord under fossingarna. När jag svävar är jag sådär löjligt glad över allt och är sådär full (tänk mättad lösning!) av lycka och allt känns bara så himlans fantastiskt. Freakin' fabulous.

Men allt oftare tänker jag att det är när jag svävar som jag faktiskt njuter av livet... och då vore det ju bara fel att komma ned på jorden om det är i luften jag lever trivs som bäst!?

Vågens element - luft.
Oh, om jag känner det! Oh, om jag känner livet (läs mitt liv)!

Deltenta 2

Och så var det dags för ytterligare en deltenta. Hoppas även att den går bra (den förra gick bra... 95 % vilket motsvarade 38/40 p) men det borde den göra. Så till vidar att jag inte missuppfattat något.

Wish me luck, ge mig lyckosparkar och håll tummarna för att hjärnaktiviteten håller igång!
Toodles.

Update: Det gick relativt bra tror jag :D Förmodligen över 80 % men man vet ju aldrig :P Man ska inte ropa hej... Bilden nedan visar salen vi skrev i. Det var sjukt stor och kal och scary. Jag har skrivit klart och står i dörröppningen och smygfotar :P


Auskultation!



Goder eftermiddag!

Vet ni vad jag (delvis) gjorde igår? Haha... det var första gången in my entire life faktiskt. Jag satt ned på en klass... men det var liksom meningen ;)


Jag gjorde nämligen min första auskultation! När jag läste det första gången på schemat (för instruktörsutbildningen) tänkte jag "OK... och vad är det?", men jag fick ganska så snabbt förklarat för mig vad detta som börjar på auskul- och slutar på -tation innebär (här) - nämligen att man sitter och tittar på instruktören som leder klassen och analyserar hennes varje steg. Och så kikar man lite på den viktigaste delen av klassen - deltagarna - för att se om de verkar tycka om klassen såklart, om de har roligt och har det swettich!

Och om jag lärde mig något - MASSOR! Jag skulle kunna rada upp allt här, men det tänker jag alltså inte göra :P Något av det jag kanske lärde mig, var exempelvis något som vi har gått igenom på föreläsningar och det är att om man både tar hjälp av rösten, koreografin, gruppen och musiken för att få ut mest av klassen man leder.  Då blir det som roligast och som svettigast :)

Detta är väl egentligen ganska självklart, men det är inte alltid det kanske är så lätt att ta med alla faktorer samtidigt och konstant under 55 min. Men det blir ju något att öva på och något att alltid sträva efter - förmodligen lättare sagt än gjort...

Något mer som jag verkligen fastade för, är/var ens naturliga ljud man gör (ok... det kan missuppfattas, men om ni gått på en aerobicklass eller stepklass vet ni nog vad jag pratar om) hjälper till ganska mycket - både vad gäller peppning och steg.

Och något som jag också tycker är viktigt är att våga släppa gruppen, låta dem göra koreografin själva... och kanske me lite verbal ledning förstås från instruktören.  kommer det knyta sig som hårdast i min mage om jag får äran att någon gång leda "min första klass"... För det är vid det tillfället som man får ett kvitto på om ens förberedelser verkligen speglar det gruppen förmår att göra (Anna... det var nog inte riktigt så du sa... men något liknande). Det vill säga, det är då man får svart på vitt - har jag förberett mig väl? Fungerar kroeografin? Har jag instruerat bra? osv.

Wohooaaa.... vilket långt inlägg. Och kanske inte så bred läsargrupp... men vad falls - jag skriver för mig själv också ju. För att återigen analysera mina intryck ioch vad jag faktiskt fick ut av gårdagen. Men som sagt, hade jag radat upp allt hade inlägget blivit tio ggr så långt... MINST!

Hejsvejs, dags för tentaplugg!

Weekend's happenings





My dear weekend

I lördags var det fullt ös hela dagen.
Först plugg och allmänt helgchill (hehe), och därefter mötte jag upp en kursare och vän för att reflektera lite över styrkan och hur det ska sättas ihop... och så diksuterade vi lite muskler också, dock startade allt med att vi kröde varandras uppvärmningar!



(Mobilkamerabilder...)



Därefter blev det stepsty (yeey) och sedan cyklade jag hem i ilande fart - lax hos M&M väntade. 20:00 skulle jag infinna mig i Professorstaden för inflyttningsfest. Efter två trivsamam timmar promenixade tre av oss till Lunds nation, där vi dansade och tjoade till cirkus 00:30 (Ja, men hallååå - jag var ju på insturktörsutbildning idag 10-14... då räcker 00:30 mer än väl!). Det blev bland annat wannabe-konga på Lunds, samt struntprat med några onyktra psykologer på ballkongen (som förresten har en fantastiskt kvällsvy över Lund och dess underbara stjärnhimmel.

Tadaaa... och sedan blev det alltså utbildning igår. Mycket teori, men nödvändigt. Det är dock det mesta vi lär oss.

Ha det superb!

Mina nya Nike är kärlek

Vid första ögonkastet...
















Everything grows because of the Sun


Källa

Jag ska börja med att säga att jag vet att det är långt kvar. Det är mycket att tänka och jobba på... Men nu finns grunden där, och det är dags att börja bygga andra våningen, ringa glasmästrarna, rigga skorsstenen, tapetsera och göra mig hemmastadd.

Ja, jag har ju såklart INTE flyttat.

Vad jag menar är att jag har grunden för att kunna bli en bra instruktör, nu gäller det bara att växa med uppgiften, och utvecklas. Smeta färgklickar enligt mitt mönster, möblera min koreografi enligt mitt tycke. Göra huset mitt, göra koreografin och jag som instruktör till den jag är.

Redan nu känner jag hur kugghjulen går i bakhuvudet... men på fredag blir det monolog. Det är jag och jag. Och en diskussion mellan båda parter. Dags att förtydliga ännu en grej, och göra klarhet i det.

Frågorna jag ska svara på är följande:
Vilken typ av ledare vill jag bli? Vad krävs av mig för att bli denna härliga ledare? Och hur förmedlar jag det jag känner inombords - hur ska jag överföra det på de som tränar? Hur ser andra på mig? Hur ser jag på de ledarna som inspirerar mig? Vad har jag för mål med min ledarroll?

Komplexa frågor, men viktiga att grunna ordentligt på... och kanske flera gånger. Vi fick dem idag, på dagens föreläsning som handlade om ledarskap. Inspirerande som attans med både skratt och allvar... vilken så småningom övergick till praktik och träning av uppvärmningsblock - och vet ni!? - nu känns det redan mycket bättre!

Toodles

Höstdepression? Jag? ALDRIG!



Höstdepression? Jag? ALDRIG!


Inte påverkar årstiden mitt mående. Eller ja - är det grymt mycket snö ute och allmänt isigt kanske jag kan tänkas bli något sådär småtjurig... Men det är nog den enda gången!

JAG ÄLSKAR HÖSTEN. Det är helt klart den mest romantiska årstiden. Har ni överhuvudettaget kikat ut genom fönstret och skådat dessa oerhört naturligt vackra skapelser. Träd, löv, himmel och solsken. Allt smälter samman till en vacker melodi som bara ögonen kan höra.



Iförrgår lät jag mig själv stå helt stilla i eftermiddagssolen och skåda dessa fantastiskt färgrika träd. Jag andades in den friska, småkalla luften och log... bokstavligt talat. Jag drar inga skämt eller överdrivelser i studens seriösa moment.

Lycka, lycka och återigen - lycka. Harmoni och balans. Jag hade gärnat sprunigt den eftermiddagen, men istället cyklade jag till Gerdahallen i höstmörkret och körde latinaerobics. Mjaaauuu. Det kommer fler underbara höstdagar.

Och när höstmörkret faller på är det tränining, te och ljus som gäller! Uppiggning-, och mysfaktorer!

Synes

Om självförtroendet behöver extra puts



Jag citerar Stephanie Tanner från Full house (och så har jag förstås bytat ut Stephanie mot Alexandra):

"I look good, I feel good, and the smile I'm wearing says Alexandra is a winner!"

OBS: Mitt självförtroende är på topp... om ni undrar.


Nedvarvning är svårare än uppvärmning...


Källa



Heeej!

Så har man varit på Gerda igen för instruktörsutbildningen. I sex timmar - först fyra obligatoriskt, och sedan två (eg. en och en halv) frivilligt. Och då kanske jag ska tillägga att det blev ca fyra timmars sömn inatt...

Och då tror ni såklart att lilla Alexandra har varit ute och festat, men nej - mer seriöst än så tar hon denna utbildning. Jag sov bara dåligt helt enkelt. Delvis för att jag var nervös inför söndagen.

Det var nämligen så att i onsdags sa en av kursledarna (vi har tre) att någon från aerobicutbildningen skulle hålla i uppvärmningen... och då tänkte jag att jag skulle vara denna person för att bryta isen mellan mig själv och min nervositet. Så även om det inte fanns någon hundraprocentlig chans som sa att jag skulle få hålla i uppvärmingen, blev jag ändå nervös inför detta. Dock var det inte bara därför jag sov dåligt...

Men tillbaka till de sex gågna timmarna. Gick uppvärmingen bra? Fick jag överhuvudettaget hålla i det?
- Ja, jag fick - tillsammans med fem andra. Vi delade på resterande grupp så det blev ca tre pers i varje. Och det gick alldeles ypperligt! Senare, när vi körde frivlligt, höll jag i uppvärmingen igen och det gick som smort. Inte perfekt - men bra :)

Som ett tillägg kommer det aldrig bli perfekt, det finns alltid något som kan bli bättre.

Vad gjorde vi mer då? Ja, vi gick igenom bålens och ryggens muskulatur, övningar till detta och sedan instruerade vi lite för varandra om hur vi skulle utföra övningarna... and that's it.

Pling pling!

RSS 2.0