I am only human



Ibland känner jag mig nästan oövervinnlig. Omänsklig, som en superhjälte. Typ Wonderwoman eller något… Ibland känns det som om allt bara går som man vill, och energin bara flödar.

Ibland kan jag nästan ana turen i mina kupade händer som letar efter något i det tomma intet som kan förklara varför jag känner mig så…

Ibland glömmer jag också att det där bara är känslor och tankar och att jag faktiskt (hör och häpna!) är människa även jag. Bakom min existens finns inga (observera medvetna) superkrafter som ger mig fler förutsättningar och möjligheter i livet än någon annan.

Ibland bryr jag mig bara inte. Ibland hänger jag bara med flödet i kroppen och gör det som den och som jag säger till mig själv att göra. Då känns det väldans göttit’.

Känner ni er aldrig så? Känner ni er aldrig omänskliga eller oövervinnliga. Som om ni kan fortsätta leva i all oändlighet. Om ni gör det – visst är det en sjukt mäktig känsla

Men så jag jag återigen inte övermänsklig… Och kan faktiskt bli förkyld.

 


Kommentarer
Postat av: Elena

Jag känner igen mig! :)

2010-10-28 @ 11:33:41
URL: http://ellisono.blogg.se/
Postat av: Elena

Jag känner igen mig! :)

2010-10-28 @ 11:33:54
URL: http://ellisono.blogg.se/
Postat av: irma

haha, du är för underbar!

2010-10-28 @ 11:45:30
URL: http://unepetiteromance.blogg.se/
Postat av: J I L L I Z

Hejsan :D läget med dig idag? :D

2010-10-29 @ 15:52:47
URL: http://jilliz.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0