Hudgäss närvarande - check!



Jag kan inte hjälpa älska allt jag har. Jag är så JÄVLA glad att Jag har valt hur jag vill ha mitt liv. Att jag lyssnar till min egen röst (Pocahontas-kliché). För det som jag har idag... det är så himla bra. Min tillvaro är så förgylld. Ett "vanligt" liv med guldkant.

Eller ja, ett vanligt liv är det kanske inte. Eller förresten - vad vet jag!?

Vi människor får ständigt nya roller i livet. Man kanske är ett irritationsobjekt för någon, eller någons hjälpare, rådgivare, vän, flickvän/pojkvän, mamma/pappa, moster... instruktör... Ja, den sista rollen - det är min näst nyaste roll.

Den 26 december 2010 ställde jag mig på scenen inför (nästan) fritt främmande människor för första gången och var instruktör - in real - sjukt häftig känsla som jag aldrig kommer glömma. Under julen fick jag fyra klasser, sedan tilldelades jag som sagt en alldeles egen stepklass... vilken jag nyligen haft ^^.

Svettig, trött, nöjd. Förgylld.
En söndag med guldkant.

Och idag, för första gången (tror jag - vad jag kan minnas i alla fall) fick jag gåshud. Gåshud för att mina deltagare är så god damn good, för att de ler, klappar igång finaler, och bara är allmänt söta och villiga att kämpa. Gåshud för att jag lyckats bli en rätt bra ledare... för det tycker jag nog ändå att jag är (även om jag kan bli MYCKET bättre... kommer så småningom få besök av min chef ;) och hon kommer nog komma på många grejor som jag kan göra bättre. Det ser jag fram emot!)

Wow. Vilket avslut på denna vecka.
Och spenatlasage à la mamma Helén på det. Catchiiiing!!!

Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih. 

Update (kl 19:29): Jo, tydligen har jag fått gåshud innan xD Men INTE så mycket som idag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0