Jag har nog blivit varm i kläderna... varmare* i alla fall


Källa: Claude Schneider



Jag är en människa som ständigt letar efter trygghet... undermedvetet... fast jag är medveten om att jag söker trygghet, dock inser jag inte att jag har letat efter det förrän jag har det. Låter det förvirrat? Förstår ni vad jag menar?

Jaja. Never mind.

Att bli insturktör, ja - det var givetvis något jag innerligt ville i höstas, och jag är fortfarande så glad för att jag blev en insturktör på Gerdahallen. Glad för att jag än idag får möjligheten att stå på scenen och leverera energi och glädje som kommer genuint från mitt hjärta, samt att jag får en massa energi från gruppen som står framför mig. MEN att leda pass kan faktiskt gå hur som helst... nu är det ju dock så att deltagarna oftast kommer tillbaka så det brukar gå bättre och bättre men man vet aldrig. Vad som helst kan hända.

Och så kan man få black outs. Och det fick jag idag på uppvärmningen. Haha xD Jag började köra min stepuppvärmning, och det tog ett tag innan jag insåg det. Den skiljer sig givetvis från aerobicen så det blev till att improvisera ihop en uppvärmning (fast jag tog ju steg från den jag brukar ha). Och detta låter inte komplicerat, jag vet. Det är inte särskilt komplicerat att improvisera ihop en uppvärmning, men det är inte det som är poängen här.

Poängen här är att jag INTE fick panik. Som jag annars hade fått. För sådan är jag. Har jag inte kontroll på läget får jag panik på två röda sekunder. Jag skrattade bara lite i micken och sa till gruppen "Vet ni vad? Jag har blandat ihop två uppvärmingar... men nu blir det som det blir". Sedan var det inte mer med det.

 


Jag upprepar. Det är ingen big deal att improvisera ihop en uppvärmning, men generellt sett hade det varit en big deal för mig... och det var det inte. Jag tänkte bara "Jaha... vad random, men nu kör vi på detta".

Personal improvement, I'd say ;) Jag börjar nog bli varm i kläderna vad gäller instruktörsyrket. Jag litar på att jag kan leda.

Sedan kan jag ju också nämna ett jag experimenterar lite på styrkan som vi har de sista 10 minuterna ^^ Jojomänsan. Jag har kört stenhårt på det programmet vi fick som exempel under utbildningen, men jag har äntligen börjat variera mig lite -UTAN att planera det fyra år i förväg.

Se där, Alexandra kan hon med. En viss dynamik finns även i hennes liv, även om det tar såååå lång tid förrän hon tar sig ur sin trygghetszon och testar något nytt. Pssst... hon är rädd för att göra fel.

Ha en fin vecka och midsommar.
På återseende,

Miss Kontrollfreak

 


Kommentarer
Postat av: Anonym

Henne känner jag

2011-06-19 @ 21:31:59
Postat av: Anonym

Henne känner jag

2011-06-19 @ 21:32:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0