Worst girlfriend ever?



Ja, alltså det är faktiskt ingenting som jag har nämnt i bloggen :O (vet inte riktigt hur jag lyckats glömma...!?) men jag har pojkvän sedan en liten tid tillbaka. Och det må kanske inte vara särskilt stort, men på måndag blir det två månader... vilket vi liksom inte tänker fira så (ingen 20-årig bröllopsdag direkt ^^) men nog tänker vi äta ute (studentvänligt) eller liknande!

Och inlägget har med denna tvåmånadersmåndag att göra xD

Det hela började väl egentligen med att min pojkvän sa att jag skulle vara fri på måndag kväll. Min spontana reaktion var "Men hallå - planera inte mitt liv utan att höra med mig först?", och efter lite panik om att mitt liv var mitt liv, sa han att jag skulle lugna ned mig och att det inte var något stort... men det var ju den 28:e...?

Pang. Blushing.

Åtta veckor redan på måndag? Men alltså... näe, det var väl nästnästa måndag?
Jag som seriöst alltid brukar ha koll... Jösses. Så pinsamt. Skäller ut en människa som ska föreslå något gulligt som handlar om oss. Och jag har inte ens koll på tvåmånadersdag?

Som sagt. Det är inte BIG stuff, men nog är det lite gulligt ändå.
Shit, vilken urusel flickvän. Som har koll på atommassor, aminosyoror, träning och annat.. men inte mitt privatliv? Suck på mig.

Så himla dåligt. Jag får bättra mig helt enkelt...

OBS: He does not exist anymore... (juni-11)

Inspirational day

Jag har skrivit nada om inspirationsdagen... sååå dåligt av mig. Men för att kort sammanfatta det:

Inspirerande.
Asgrymma koreografier.
Skratt.
Leende.
Svett. Som fan.
New bonds.

Och kika på foto här.

Det var awesome ^^


It's all coming back

Jag kan aldrig riktigt sluta förundras över min förmåga att bli förväntansfullt nervös. Om och om igen. Samma känsla kommer tillbaka som en gång fanns, som blev bortarbetad och som jag trodde var obefintlig...

Men nä. Så fort det är något nytt så kommer den tillbaka. Bara att acceptera antar jag.

Försöka trycka undan den, arbeta bort den liksom man gjorde förra gången.

Eller så försöker jag bara tycka om det där djupt rotade kittlandet i magen som gör mig torr i munnen och som genererar en hyperkick av endorfiner!?

Mjaa... jag ska tänka på det.

Förgängligt.



Allting är förgängligt.
Jo, men precis allt.
All materia. Vi - djur, människor, växter och allt. Känslor. Drömmar.

Allt kommer - förr eller senare - försvinna, och det är just därför som att man aldrig ska ta något förgivet. Utan försöka påminna sig själv om att andas i stunden, och verkligen njuta av varje liten millisekund.

Tänk aldrig "sen". Tänk "nu".

RSS 2.0