Happiness

Happiness is supposed to be given away.
And don't you worry.
It will always come back!!


Föreläsarna betyder så MYCKET

Det här inlägget är nog rätt tråkigt för de flesta, därför ska jag uttrycka mig så kort och koncist jag bara kan.

Nu har jag gått på universitetet i lite mer än ett år, jag är snart halvvägs in min utbildning - molekylärbiologkandidatprogrammet. Något jag nog inte skriver så där mycket om.

Jag såg väldigt mycket fram emot detta, samtidigt som jag nog var lite rädd för att misslyckas. Jag är alltid rädd för att misslyckas. Jag kan göra det, jag har gjort det förr, och jag blir starkare av det, men det är absolut inget jag önskar eller vill.

Hur som helst. Sidospår.

Jag såg också fram emot att lära mig väldigt mycket, få nya kompisar, se ett nytt arbets- och studiesätt.

Alltså. Rent generellt sett är jag nog rätt besviken på universitetet. Förutom kompisarna jag har, de är så himla goa.

Den största faktorn är väl att det inte finns många kompetenta lärare, enligt mig. Av alla jag har träffat är det kanske fem stycken som jag har tyckt om. Med det menar jag att de har kunnat sin grej, de har inspirerat, haft innehållsrika och roande föreläsningar mm. Men alltså det finns ju till och med de föreläsare vars föreläsningar jag inte ens velat gå på. En slutade jag faktiskt att gå på för hon dödade mitt intresse för genteknik. Hur jävla dåligt är inte det!? Inse faktum - alla är inte lämpade för att föreläsa, and that's it.

Att ha kompetenta lärare är det viktigaste av allt, tycker jag. Visst som student har man ansvar av sina egna studier och bla bla bla, men bryr sig ingen om att hjälpa studenterna? Inspirera? Förklara? Det är inte omöjligt!! Den bästa föreläsaren jag vet är Stefan Emanuelsson (VD på Gerdahallen, Lund), som bla utbildade mig för ett år sedan till instruktör. Och vet ni vad - han gjorde till och med statistik förståeligt och roligt för mig. Det är typ guldstjärna på det alltså, för det finns ingen som någonsin gjort det tidigare.

Det finns dessutom få föreläsare som bjuder på ett skämt, något personligt eller ett leende. Ok. Why??? Det är inte konstigt att folk tycker akademiker är tråkiga... (Känner att jag generaliserar rätt ordentligt).

UTBILDA FÖRELÄSARE!!!

Missförstå mig inte - det finns som sagt även de där föreläsarna som är så briljanta att man nästan tappar andan. Tyvärr är de alldeles för få.

Äe. Den dagen jag blir statsminister (aldrig alltså), så ska jag minsann se till att införa retorikkurser och fortbildningar för de som föreläser så studenterna dfår ut något av den tiden de sitter där i hörsalen.

Och därmed basta. Inlägget blev visst inte så kort. Jaja. Ni som känner mig visste det nog redan från början. Jag trodde faktiskt själv jag skulle fixa det, men nerå!

Learn to never do it again

Man kan inte mer än ångra ett misstag.
Eller jo.
Man kan lära sig något av det och aldrig göra om det.

I won't do the same mistake once again.
I just won't.

Fågelinfluensan

Halloween.


Me. Surprised.

Just me. Trying to look angry. Just a bit really.


Pissed? Tried. At least.


Just wanted to look natural. Yeah, that's a picture of me. Again.


Watch out baby. I've got the devil in me.


Flirting with ya baby!


Er... hehe. No comments.


Totally obsessed by the bird flu demon.


Too much will never me enough to shoot me down.


Ibland är skolan bara för mycket.

Jag har gett järnet i så många år. Och ibland undrar jag - när jag sitter vid köksbordet med näsan i böckerna - hur jag orkar hålla på. För jag lovar, jag ger mitt absolut hundraprocentliga allt varendaste gång.

Och det ser nog lättare ut än vad det är. Det är inte så himla lätt alltid att bita ihop och fortsätta kämpa. Jag tror, av egna erfarenheter, att det faktiskt krävs lite disciplin och en hel del go go för att fixa sina studier. OCH gud vad min träning hjälper mig med mina studier!!!

Just nu så är jag bored. Den nya kursen har börjat såååå trögt. Och vi börjar läsa om det absolut tråkigaste 8nödvändigt - ja - men som sagt... skittråkigt). Blöäh. Dessutom är jag så slut i huvudet efter den föregående kursen, och jag har också så svårt för att släppa det faktum att min f.d. tenta var så jävla lätt. För (ursäkta språket) fy faaaan vad jag pluggade... så himla mycket tid. Så mycket man valde bort att göra. Jag hade inte behövt sitta nonstop på min födelsedag och plugga. Jag hade inte behövt ta med mig mitt kursmaterial till London som jag så duktigt gjorde. Ibland suger det att vara jag och satsa. Faktiskt. Helt seriöst. Med det sagt - jag kanske inte får vg - men jag kan säga så här: hade frågorna varit snäppet svårare så hade jag med stor säkerhet fått vg.

Fan.

MEN jag har en grund. Jag vet varför jag pluggar... jag breddar mina möjligheter efter varje läst (ibland blott halvläst... ja, man får liksom prioritera!) sida. Och en vacke dag i framtiden kommer jag vara stolt över att jag kämpat så hårt. Sedan 14 års ålder. Jag har aldrig gett upp hoppet, och jag har alltid kämpat vidare även om oddsen sett dåliga ut.

I believe in myself cause I know what I am capable of doing.

DÄRFÖR ska jag nu gå och plugga. Senare ikväll ska jag catcha up med några kursare som jag - tyvärr - försummat under det senaste halvåret.

Ha det fint!!

Drop Dead Gorgeous

Jag har inte alltid haft så bra självförtroende och nowadays har jag insett - jag har aldrig någonsin haft så bra självförtroende som jag har idag. Att varje dag kunna ställa sig i spegeln och säga "Ho ha, you're drop dead gorgeous baby" är så jävla underbart. You should try it ;)

Jaja, visst jag framställer mig som självcentrerad och ego och självgod... whatever. Det är jag inte alls. Eller jo... självcentrerad. Glöm inte att jag även kan vara ödmjuk. Lovar ^^.

RSS 2.0