Föreläsarna betyder så MYCKET

Det här inlägget är nog rätt tråkigt för de flesta, därför ska jag uttrycka mig så kort och koncist jag bara kan.

Nu har jag gått på universitetet i lite mer än ett år, jag är snart halvvägs in min utbildning - molekylärbiologkandidatprogrammet. Något jag nog inte skriver så där mycket om.

Jag såg väldigt mycket fram emot detta, samtidigt som jag nog var lite rädd för att misslyckas. Jag är alltid rädd för att misslyckas. Jag kan göra det, jag har gjort det förr, och jag blir starkare av det, men det är absolut inget jag önskar eller vill.

Hur som helst. Sidospår.

Jag såg också fram emot att lära mig väldigt mycket, få nya kompisar, se ett nytt arbets- och studiesätt.

Alltså. Rent generellt sett är jag nog rätt besviken på universitetet. Förutom kompisarna jag har, de är så himla goa.

Den största faktorn är väl att det inte finns många kompetenta lärare, enligt mig. Av alla jag har träffat är det kanske fem stycken som jag har tyckt om. Med det menar jag att de har kunnat sin grej, de har inspirerat, haft innehållsrika och roande föreläsningar mm. Men alltså det finns ju till och med de föreläsare vars föreläsningar jag inte ens velat gå på. En slutade jag faktiskt att gå på för hon dödade mitt intresse för genteknik. Hur jävla dåligt är inte det!? Inse faktum - alla är inte lämpade för att föreläsa, and that's it.

Att ha kompetenta lärare är det viktigaste av allt, tycker jag. Visst som student har man ansvar av sina egna studier och bla bla bla, men bryr sig ingen om att hjälpa studenterna? Inspirera? Förklara? Det är inte omöjligt!! Den bästa föreläsaren jag vet är Stefan Emanuelsson (VD på Gerdahallen, Lund), som bla utbildade mig för ett år sedan till instruktör. Och vet ni vad - han gjorde till och med statistik förståeligt och roligt för mig. Det är typ guldstjärna på det alltså, för det finns ingen som någonsin gjort det tidigare.

Det finns dessutom få föreläsare som bjuder på ett skämt, något personligt eller ett leende. Ok. Why??? Det är inte konstigt att folk tycker akademiker är tråkiga... (Känner att jag generaliserar rätt ordentligt).

UTBILDA FÖRELÄSARE!!!

Missförstå mig inte - det finns som sagt även de där föreläsarna som är så briljanta att man nästan tappar andan. Tyvärr är de alldeles för få.

Äe. Den dagen jag blir statsminister (aldrig alltså), så ska jag minsann se till att införa retorikkurser och fortbildningar för de som föreläser så studenterna dfår ut något av den tiden de sitter där i hörsalen.

Och därmed basta. Inlägget blev visst inte så kort. Jaja. Ni som känner mig visste det nog redan från början. Jag trodde faktiskt själv jag skulle fixa det, men nerå!

Too much will never me enough to shoot me down.


Ibland är skolan bara för mycket.

Jag har gett järnet i så många år. Och ibland undrar jag - när jag sitter vid köksbordet med näsan i böckerna - hur jag orkar hålla på. För jag lovar, jag ger mitt absolut hundraprocentliga allt varendaste gång.

Och det ser nog lättare ut än vad det är. Det är inte så himla lätt alltid att bita ihop och fortsätta kämpa. Jag tror, av egna erfarenheter, att det faktiskt krävs lite disciplin och en hel del go go för att fixa sina studier. OCH gud vad min träning hjälper mig med mina studier!!!

Just nu så är jag bored. Den nya kursen har börjat såååå trögt. Och vi börjar läsa om det absolut tråkigaste 8nödvändigt - ja - men som sagt... skittråkigt). Blöäh. Dessutom är jag så slut i huvudet efter den föregående kursen, och jag har också så svårt för att släppa det faktum att min f.d. tenta var så jävla lätt. För (ursäkta språket) fy faaaan vad jag pluggade... så himla mycket tid. Så mycket man valde bort att göra. Jag hade inte behövt sitta nonstop på min födelsedag och plugga. Jag hade inte behövt ta med mig mitt kursmaterial till London som jag så duktigt gjorde. Ibland suger det att vara jag och satsa. Faktiskt. Helt seriöst. Med det sagt - jag kanske inte får vg - men jag kan säga så här: hade frågorna varit snäppet svårare så hade jag med stor säkerhet fått vg.

Fan.

MEN jag har en grund. Jag vet varför jag pluggar... jag breddar mina möjligheter efter varje läst (ibland blott halvläst... ja, man får liksom prioritera!) sida. Och en vacke dag i framtiden kommer jag vara stolt över att jag kämpat så hårt. Sedan 14 års ålder. Jag har aldrig gett upp hoppet, och jag har alltid kämpat vidare även om oddsen sett dåliga ut.

I believe in myself cause I know what I am capable of doing.

DÄRFÖR ska jag nu gå och plugga. Senare ikväll ska jag catcha up med några kursare som jag - tyvärr - försummat under det senaste halvåret.

Ha det fint!!

Trio trouble

Ska jag aldrig få tycka om att arbeta i grupp?

Varför blir jag alltid missnöjd av att jobba i grupp?

Varför kan jag aldrig aldrig aldrig få ändra min uppfattning om grupparbete - att det faktiskt kan bli lyckat?

Jaja, visst. Jag har väl hyfsat höga mål vad gäller studier... men kan något inte göras bra någon gång!? Varför känner jag alltid att jag borde göra allt själv för att det ska bli tillräckligt bra? Så j-vla höga mål har jag ändå inte. De är faktiskt realistiska.

I torsdag labbade jag i grupp med två sköna girls, och vi hade roligt och samarbetade hur bra som helst. Men så idag hade vi redovisning. Den ena hade inte gjort fullständiga diagram (jag vet att hon hade en del problem med excel, men att lägga till enheter på axlarna tar max 5 min!) och den andra hade inte gjort sitt och visste inte vad hon skulle säga. Jag kunde mitt som ett rinnande vatten som jag skrev ihop igår på mindre än en timme. Vad är det som är så svårt att göra något bra från början?

Jag säger inte att jag är störst, bäst och vackrast för det finns ju SÅÅÅÅ många andra som är betydligt duktigare än jag. GIVETVIS!! Men varför kan man bara inte göra det bra!? Jag skiter i om man sabbar det individuellt, men i grupp har man faktiskt ansvar för fler än sitt eget betyg, och då kanske man ska satsa lite!?

Eller så får jag bara bita ihop i gruppsituationer och göra allt själv...

Well. No harm done denna gång tror jag. Redovisningen var ingen big deal och man kan bara bli godkänd på den, vilket jag gissar att vi blev för så dåliga var vi ändå inte. Men ändå. ÄNDÅ. Varför får jag bara allt fler dåliga erfarenheter av grupparbete!?

If that's it - I'm outta here


Hmm...

Jag har börjat tänka om... inför framtiden.

Jag vet att jag är på rätt väg vad gäller min utbildning. ´Biologi är vad jag är bra på, särskilt MOLEKYLÄRbiologi, vilket jag läser. MEN - vill jag verkligen bli forskare??? Är jag tillräckligt devoted?

Nu undrar ju ni "vad har tagit åt denna människa??", för jag har velat bli forskare sedan jag var 13 år tror jag. Men mitt sommarjobb har öppnat upp ögonen på mig. Jag tror inte jag vill offra mitt liv för det. Att vara doktorand är supertufft, och jag har mött många människor i de högre rangarna som givetvis också har det jättetufft, om inte tuffare. Att vara forskare/professor är snarare ett liv än ett jobb.

Och mitt liv är inte forskning. Det vill jag ha som yrke.

Jag är inte rädd för att det är tufft, för att det är en utmaning. Jag är snarare rädd att i framtiden säga:

"In Madrid I used to go swimming all the time but lately... you know... for like half a year xD I haven't had time to do that because of all work".

I mitt arbetsrum sitter en spanjor som jag har pratat lite med då och då, och detta sa han igår. Och som ni vet är träning min livsstil - that's what I do - men jag vill inte kunna säga detta om något!! Jag vill inte ha mitt jobb som ursäkt för att jag inte hinner eller kan göra det som jag älskar.

Så är forskarlivet något för mig? Hm... kanske inte. Vi får se. Jag läser en master också, men om jag kommer doktorera är numera en fråga för mig. Kanske hade ett 8-16 jobb passat mig bättre...!? För mitt liv ska inte gå ut på att jobba. Mitt liv ska gå ut på att leva. Göra något som jag gör passionerat och mer än gärna.

Hur blev andras mål och krav mina?

På senaste tiden har det varit lite väl mycket "men du klarar ju det", "det kommer gå galant för dig, du kan ju mer än någon annan av oss", "Alexandra... du som typ kan allt, kan du svara på den här frågan!?".

Jag förstår inte hur folk, på så enormt kort tid, har fått den uppfattningen om mig. Det stämmer väl delvis ;) men det börjar bli lite "tråkigt" som min mamma uttryckte det. Jag ska alltid förväntas kunna allt då!? Eller? Ska andra få tänka - "men jag behöver inte kolla upp det själv, jag kan ju fråga Alexandra". Inte nog med att jag har ganska höga krav på mig själv, nu är de ännu fler och ännu större för plötsligt är fler inblandade i mina mål. Andra är beroende av mina mål. Andra är beroende av att jag ska kunna allt och veta allt - och vet inte jag kommer de annars misslyckas och då är det mitt fel att de får IG på tentan?

Det är fan inte ok alltså. Jag ska väl också kunna misslyckas någon gång utan att det påverkar någon, eller säga "jag vet inte" utan att någon annan ska hänga läpp. Det är väl inte jag som är föreläsaren eller författaren av boken eller you name it!? Ibland undrar jag om jag helt ärligt utstrålar en sådan enorm självsäkerhet, för det är väl det som andra ser... det är väl därför de har den uppfattningen om mig? Att jag kan och vet allt.

Jag ställer mina mål och mina krav, och det är BARA mina. SJälvklart kan jag hjälpa till om det behövs och om jag kan... och jag kan ju mycket för jag är intresserad, lägger ned mycket tid på skolan och för att jag studerar ganska hårt. Men andra ska inte få lägga sig i mina mål och mina krav. Man ska vara beroende av sig själv och inte av andra och därmed BASTA.

Nöjd eller inte nöjd - det är frågan!

I söndags skrev min kurslärare till mig (kursläraren för första kursen på uni). Han skrev att jag totalt sett hade fått 91% på hela kursen och därmed vg (vg-gräns är 80%), och att jag "bara" hade fått 85% på deltenta 3 (34 av 40 p, men själva tentan var 5 hp).

Så menade han på då att det inte var så himlans vanligt att någon student hade så jämna och "höga" procentsatser på sina tentor och att han tyckte att jag skulle vara nöjd.

Jag förstår hans tanke där, och det är väl gulligt - men om det är något man ABSOLUT INTE ska göra är att berätta för mig om jag ska vara nöjd eller inte, för det är något jag bara själv kan avgöra.

Det hela slutade men att jag mailade honom och tackade för beskedet, men att jag siktar högre än 91% (dvs. att jag skulle fått mer än 85% på min sista deltenta) och inte för procentsatsens skull utan för kunskapen!

Hehe. Som svar sedan fick jag tillbaka att jag ändå skulle vara nöjd och att jag FAKTISKT kom på "andra plats", dvs. vad näst bäst på hela kursen.

Eftersom jag har lite mer insikt, skrev jag återigen tillbaka och tackade för försöket till uppmuntran men att jag faktiskt inte jämför mig med andra eftersom vi alla har olika mål och förutsättningar för att klara av saker.

Han tycker nog att jag är en besserwisser, men vi alla har väl mer eller mindre dåliga sidor!?

Avslutningsvis vill jag säga att jag ska fan ta mig ta revanch i nästa kurs, med start idag. Då ska det sluta på mer än 91% ska jag be att få tala om!

Deltenta 3 och kursavslut


Bildkälla



Ja, så vart sista deltentan i denna kursen avklarad, och därmed hela kursen. Förutsatt att jag fick minst 60% på denna tentan såklart. Godkänd måste man ju bli...

Och vad tycker jag?
Skönt att det är slut... jag tycker att det har varit för mycket räkmacka och för lite ny kunskap (observera att vi har haft en grym lärare och att det aldrig skadar med lite repetition). Dock har de två sista veckorna har bjudit på lite nya grejor, men annars har det varit väldigt lamt i kunskapsväg. Enligt mig. Stundom har det faktiskt känts som om att alla tycker att jag får skylla mig själv för att jag råkar tycka om att plugga och för att jag kom förbered med en del kunskaper till universitetet.

Det är nog därför jag är så bitter. Det brukar ju vara positivt att tycka om att lära sig nya grejor, men helt ärligt - så har det inte känts.

Men men... nu är vi väl alla på samma plan och kan börja klättra uppåt. Nästa kurs är genetik/mikrobiologi. Tydligen ska genetikdelen vara något att bita i :) Spännande!

So long.
Kan bli nation senare ikväll!
Kramar

Deltenta 2

Och så var det dags för ytterligare en deltenta. Hoppas även att den går bra (den förra gick bra... 95 % vilket motsvarade 38/40 p) men det borde den göra. Så till vidar att jag inte missuppfattat något.

Wish me luck, ge mig lyckosparkar och håll tummarna för att hjärnaktiviteten håller igång!
Toodles.

Update: Det gick relativt bra tror jag :D Förmodligen över 80 % men man vet ju aldrig :P Man ska inte ropa hej... Bilden nedan visar salen vi skrev i. Det var sjukt stor och kal och scary. Jag har skrivit klart och står i dörröppningen och smygfotar :P


Kurs igår, UNI idag


Studering av TEM-bilder



Ibland märker man att tiden är väldigt precious.

Nu mera tränar jag hemma i köket på eftermiddagarna - det ni! Nä, men skämt åsido. Jag har kommit igång med mitt eget uppvärmingsblock (aerobic) och det blir faktiskt bra - och man blir varm och halvsvettig, så jag är ju helt klart nöjd. Detta ska eventuellt testas på fler än mig själv på söndag... för kursarna alltså :P Än är jag inte redo för fritt främmande folk.

Igår körde vi också lite teknik vad gäller styrkeövningar med och utan stång, samt gick igenom benens största muskler på latin, deras funktion, ursprung och fäste med mera.

Idag har jag inte varit på instruktörskrus, utan på UNI... Där fick jag minsann kolla en bananfluga mellan ögonen - coolt hah? Freakin' awesome :D Ja, och för en som inte förstår grejen här så kikade vi i SEM - scanning electron microscope. Watch this.

Ja, och vi tittade också i TEM - transmission electron microscope. Och som en sista liten punkt studerade vi (för tredje tillfället) TEM-bilder.

UNI-föreläsningsupplägg


Detta är utdraget från en av förra veckans föreläsningar. Jag gillar att kaffepauserna faktiskt är punkter.


Hur föreläsningarna och anteckningarna kan bli roligare och intressantare!

Även om man själv valt sin universitets/högskoleutbildning är det inte alltid intressant fakta som presenteras under föreläsningarna.
Inte heller kan det vara lätt att förstå alla gånger... och ja, kanske är det roligt med komplicerat på samma gång. Eller så är föreläsaren dålig - hon/han kanske föreläser om väsentliga fakta till tentan, men är fullkomligt opedagogisk, springer för fort fram, glömmer pauser osv. Kanske är föreläsaren jättekunnig om sitt ämne men har svårt att sprida den till andra?

What to do?
Det frågar man förmodligen sig själv om man går en utbildning som sedan ska resultera i ett yrke ute på arbetsmarknaden - där arbetsgivaren faktiskt antar att du är fullt kapabel till ditt yrke.

Oftast brukar man få en kursöversikt, där man bland annat kan se vad som tas upp på föreläsningarna. Är du helt ny i ämnet så föreslår jag att man läser in sig innan föreläsningen för då får man en helt annan förståelse, man kan själv komplettera sina anteckningar och man kan på ett lättae sätt hänga med under föreläsningen. Medan du är på punkt B är alla andra på punkt A. Du förstår från början, medan de andra måste först förstå grunden innan de kan förstå vad med föreläsaren pratar om.

Jag började exempelvis plugga till första tentan en månad innan själva utbildningen började... men jag är ett extrem fall, och vi ska också komma ihåg att jag inte visste vad som förväntades av mig och att jag nu ska påbörja min instruktörsutbildning och att jag inte ville att mina olika studier skulle krocka pga att jag var oförberedd. Oj, vilken lång mening.




Vill man komma ihåg något, eller om det är något som föreläsaren starkt poängterar - ja, stryk under orden/meningarna, citera läraren till och med, eller kanske skriv med stora bokstäver. Sök ytterligare fakta om det aktuella ämnet när du kommer hem, renskriv anteckningar - gör vad du måste för att förstå och för att inte glömma!






Och kanske behöver anteckningarna en liten uppfriskning!? Skulle läraren råka säga fel, säga något lustigt eller berätta en historia eller något personligt - skriv upp det så har du något kul att fnissa åt, och vem vet - kanske minns du just den där grejen bara för att föreläsaren anspelade på något personligt.







Rita bilder! Just att rita i sina anteckningar tycker jag är väldigt underskattat  - det kan faktiskt hjälpa en själv många gånger.

Hoppas det hjälper!
Toodles.

Första tentan är över

Jag skulle bara vilja meddela att min första tenta är skriven, vilket jag uppfattade som löjligt enkel!? Måtte det ha gått riktigt bra, annars blir det pinsamt.

Vad är det vi brukar säga? JÄVLIGT tyst i lokalen!















Igår var jag på Nollesittning på Lunds nation med Naturvetarkåren (LUNA). Detta var fullkomligt galet, med bisarra sånger, lambo-drickning, roligt bordsällskap, slag i bord och brandfarliga ljusstakar. Och när uppmärksamhet skulle begäras ställde sig sex-mästaren på stolen (Mattias?) och vrålade "Vad är det vi brukar säga?", och sedan svarade hela kåren så högt de bara kunde "JÄVLIGT TYST I LOKALEN". Sjukt. Och så skålades det fan hela tiden! Dock är det väl inget megaproblem om man bara dricker vatten. MMMmmmm. Vatten!

Efter 22 blev det dans till ca 01:30... då var man lagomsvettig, hade lagom tillplattade fötter och lite sådär allmänt trött. Det var skoj... men Helsingkronas var snäppet roligare :P

Och om intresseklubben antecknar (gör den det!?) så är det tydligen karaktärsstarkt att dansa nykter!? Well... jag vet ju inte direkt om det riktar sig åt mig, för så hemskt dansar jag inte. Hihi.

För övrigt gillar jag mina smått abstrakta partypics :P


Studier på UB




Igår befann jag mig på det absolut gigantiska UB. Bilderna ger det inte rättvisa! I 2,5 timmar (utan avbrott) satt jag och tentapluggade i Tengerssalen - en sal full av målningar, tystad, gamla möbler och högt i tak.

Jag lovar - det är något alldeles särskilt med bibliotek.

Nationspremiär (för moi)



God morgon!

Bakis? Haha, nädå. Så skulle jag aldrig vilja spendera en dag - plus att jag dricker aldrig en droppe (me not like alcohol).

Kvällen i stora drag:

1. Cyklade iväg till Helsingkronas nation (i Lund alltså), mötte ett stort läkargäng där jag kände några som snackade om något betalbevis?!
2. Cyklade hem och skaffade detta.
3. Cyklade tillbaka och stod ensam (!) i kö i drygt en timma. Plus att den jag helst ville träffa (Sanna :P) var tvungen att gå... Attans. Dock sa hon att det var helt galet nice där inne, och jag menar - nu när jag ändå hade köat så länge kunde jag ju inte cykla hem!?
  Snart började någon norska framför mig som gick master i något prata med mig... så slapp jag känna mig så mobbad. Haha. Sedan var det en patetisk läkarnovisch som redan hade försökt komma in fyra gånger men inte fick för att han var för full. Pinsamt!
4. Jag kom in och visste varken ut eller inte. Först gick jag lite osäkert runt och sedan blev det ett toalettbesök i brist på annat. Därefter fann jag faktiskt en jag kände men som redan dansade med en kille... uhm ja. Jag ville inte störa - så kan vi säga.
5. Jag dansade själv och sedan kommer kille No. 1 som inte var jättecharmig, men snäll. Efter 15 min var han trött i benen (haha... du vet inte att du har en vältränad tjej här), men jag fortsatte dansa.
6. Kille No. 2 kommer som jag sedan dansar med till 01:15. Haha. Han var faktiskt grymt snygg. Synd bara att man inte vet namn...



No more details ;)

Men det var sjukt kul, även om jag i princip var där själv. Och själva atmosfären på nationen var jättebra. Självklart var det väldigt väldruckna människor där, men de ignorerar man bara medan man tycker synd om dem för att de inte vet var gränsen går...

Dock ska jag inte ut "själv" nästa gång... för hur man än vrider och vänder på det är det alltid roligare med någon man känner.

Toodles

Veckan, Hälsningsgille och nationsinskrivning


Astronomihuset. Är aldrig där dock. Den såg bara så ståtlig ut bredvid BMC där jag skulle invänta Sanna, så jag ville ta en bild på den!


Halloj!

Nu har jag hunnit med en vecka på uni, pratat med nytt folk, varit på föreläsningar och lärt mig förvånadsvärt lite... förutom idag kanske. Men sådant får man kanske räkna med!? Som sagt... det finns väl en anledning till att man får mvg - fast det är typ först nu man märker det. Och om man vill envisas med att se det från den "ljusa sidan" så får jag ju en lugn början med måttligt plugg.

Förutom föreläsningar har jag hunnit med träning (såklart!) och nu är det inte mer än ca fem dagar kvar till instruktörsaudition - bara det ska bli skoj :D Jag längtar tills nästa vecka, även om jag slutar 16:15, 16:15, 16:15, 12:00 och 17:00. Dessutom händer det annat skoj på fredagen som jag kommer berätta mer om nästa vecka!

Idag efter föreläsningen, vilken hölls av en gotländsk professor i mikrobiologi (ja, man förstod vad han sa), så gick jag och fina Sanna till Lunds nation - där det (ren kuriositet)* stank öl och cigaretter - och skrev in oss ;) Numera är jag äkta student alltså, på papper i alla fall.

Och jag kanske ska på nation ikväll tillsammans med läkarstudenter...


Därefter gav vi oss iväg till AF-borgen där det var Hälsningsgille (=en massa olika organisationer och företag delar ut grejor och godis). SJUUUKT mycket folk. Sedan tog jag mig hemåt.

Ett trevligt avslut.
Nu ska jag nog kolla igenom veckans anteckningar, sedan får vi se vad som händer. Vika reklam ska jag i alla fall inte göra - min sista söndag var förra söndagen och igår hämtade de utdelningsvagnen.

Trevlig fredag!

*En kul grej som min "kurslärare" tycker om att utnyttja.

Onsdagens slutsatser

 





Dagens slutsatser:

- Betyg är inte bara betyg. Det fanns ett skäl till att jag fick mvg i Gentekink/mikrobiologi, vilket jag känner av nu i början av uni-kursen "Cellbiologi".

- Jag förundras fortfarande över att jag känner mig så balanserad inombords. Och när jag dessutom skrivit den det och berättat om mitt mentala tillstånd för bloggosfären så känner jag mig ännu mer balanserad. WOW-känsla varje dag. Inte minst nu på kvällen efter dansaerobicen med undersköna underbara Anna.

- Biologihuset är inte lika charmigt som Ekologihuset.

- Att sluta 16:15 och direkt fara iväg till Gerdahallen är himla trivsamt... att konka på två väskor är däremot inte lika trivsamt.

- Ju fler dagar det går på uni, desto fler lär man känna (obviously).

- Det enda som är svårt (hitills) är svårt med labbandet är att få in "steril-tänkandet". "Öppna, bränn, utförande, bränn, kork på".

- 3 kr-kaffet är tunt.


Summa summarum


OBS: Det är inte här jag har befunnit mig.

God eftermiddag!

Idag har det äntligen satt igång - en vecka till och jag hade börjat klättra på väggarna.


9:00 började uppropet som följdes av diverse information, bl.a. det faktum att biologer ej har akademisk kvart. Kemister har det tydligen, och fysiker har till och med dubbel akademisk kvart. Hehe. Allmänt är det tydligen så att en akademisk kvart gäller innan 18, efter 18 följer en dubbel akademisk kvart. Och för att upphäva dessa ska man alltså säga klockslag och sedan prick/precis/"ett alt. som jag ej minns". Är det "vanlig" akademiskt kvart behöver man alltså bara skriva/säga prick efter klockslaget, men är det "dubbel" måste man säga "prick prick". Flummigt värre.

Själv har jag akademisk "förkvart", och det innebär att jag alltid (läs oftast) kommer en kvart innan start.

Min "mentor" för denna första kurs denna termin (cellbiologi) heter Claes och verkar vara en trivsam prick som verkar vara väldigt duktig på att tala så att man lyssnar. Jag hade visserligen lyssnat oavsett lärare, men man blir alltid mer alert och motiverad (samt intresserad i vissa fall) om det är en kul lärare som har talets gåva! Så lyder min åsikt i alla fall...



För övrigt var jag faktiskt inte ett dugg nervös inför denna dag. Jag som är född med nervositet!? Det måste bero på det insiktsfrö som grott i mig i snart ett år. Jag vet att så länge man ler, är trevlig och intresserar sig så blir allt bra - d.v.s jag ska bara vara mig själv :) Det vinner man mycket på.

Efter upprop och en kort föreläsning (som ej kommer på tenta) så for jag till mitt andra hem och blev 1000:- fattigare, och ett gymkort rikare ^^.

Nu följer pluss och 20:00 blir det dans.
Toodles.

Namnband, Budapestbakelse, Irländare och nya studenter!



God morgon!

Jag har precis satt i mig en liten frulle, och nu är jag på topp haha. Bortsett från att jag sitter i mitt nattlinne med ofixat ansikte (brukar dock bara ha mascara och kajal)... However. Igår när jag skulle gå och lägga mig funderade jag lite på dagen och sedan slog det mig att det faktiskt hör till uni-studierna att göra, och det är ju det som denna blogg ska handla om - delvis.

Ok, nu ska jag ta er tillbaka till gårdagens flum på Universitets området i Lund. Vi (naturvetare) samlades utan för Kårhuset i Lund för att möta vår kår - LUNA. 
  
Vi blev direkt indelade ungefär såhär: fysiker/matematiker/sjukhusfysiker (blått), biologer, molekylärbiologer, kemister (rosa/lila), miljövetare (grön) och geologi (orangea). Färgen som står inom parentes är dte färg som vi fick på våra fina band, vilka vi skulle knyta om huvudet och skriva våra namn på.

Sedan vallade dem in oss på Kårhuset där vi fick en ca tvåtimmars redovisning om Kåren, Lunds universitet, fackförbundet och sex (!). Och efter en hel del broshyrer och powerpointpresentationer (samt kondom) begav vi oss till Ekologihuset där det bjöds på mat - fin mat var det också! Laxfiléer, "sommarpotatissallad", grönsallad, fiberbröd och dricka (öl, fanta, cola, ramlösa).

Efter en hel del snack med lite nytt folk så var det dags att ta plats på alla dessa gräsmattor utanför Ekologihuset. Där skulle vi leka! Det blev Irlands julafton, bilda ord (centripitalkraft och banankontakt), bolleken där alla i laget står särade med benen och så ska bollen in där igenom... Sedan var det två skolekar, och vi skulle också trä igenom ett snöre genom vänster ben och ut i höger ärm hehe. Och såklart hade vi den där intima kramleken där en grapefrukt ska vandrafrån lagmedlem till lagmedlem fast mellan hakan och bröstkorgen.

Haha, och det roligaste av alt var nog vår sjukt spontana lagramsa. I brist på fantasti sa någon att vi skulle heta "En klase med lax". Sedan tröt fantasin och då började en fadder sjunga "Nu har det blivit dags för en klase med lax" - katchy. Plötsligt ser han en hare och vrålar "EN KANIN". Så vår lagramsa blev lltså "Nu har det blivit dax för en klase med lax", och efter ett x antal upprepningar skrek någon random "EN KANIN".

Sedan blev det finfika med bland annat kaffe/te och Budapesttårta.

All in all så var det faktiskt en kul dag (överraskande nog) och det var välorganiserat och trevligt folk. Det mest sorgliga är att jag inte har några bilder från igår - såklart.

Toodles

RSS 2.0